onsdag 31 oktober 2007
Tänk om det tar slut?
Var inne hos chefen i går som meddelade att läget ser EXTREMT svårt ut efter jul och hon försäkrade sig om att jag var medveten om att jag inte garanterat skulle få stanan kvar. Det visste jag men har ändå stött bort tanken. Alla andra jag känner som slutat på 4:an är ju kvar och jag har väl någonstans räknat med att det ska ordna sig för mig med. Gårdagens chefsamtal fick mig dock att vakna upp. Hon skulle väl inte oroa mig om läget inte VAR svårt?
Japp, så nu sitter jag här och kan inte jobba och det tilståndet lär väl inte direkt öka mina chanser att få stanna.
tisdag 30 oktober 2007
måndag 29 oktober 2007
Moppemamma
Moppemamma
Originally uploaded by jennietinderfjall
På den här susar jag numera fram genom stan när jag ska till jobbet. Jag måste erkänna att jag känner mig inte så lite cool när jag parkerar och tar av mig hjälmen på jobbet. Min "Bella" är helt klart den rätta medicinen när man känner tråkig och tantig.
fredag 26 oktober 2007
onsdag 24 oktober 2007
Eskil städar!
Eskil städar!
Originally uploaded by jennietinderfjall
Skönt för mamman och pappan som var trötta efter veckans sjukdomar.
måndag 15 oktober 2007
Cecilia...
Jag började skriva ett SMS men det blev såå långt och det finns andra som också undrar så jag berättar här hur man, liksom jag, numera kan blogga med mobilen.
Har du en (relativt ny) SonyEricsson så är det jätteenkelt, då går du in på instrumentpanelen på bloggen och skriver in mobilen som en "mobil enhet" (finns i vänsterspalten). Sen är det bara att börja blogga för på SonyEricsson-telefonen så kan man nämligen välja "skicka till blogg" som alternativ istället för SMS eller MMS.
Har du däremot en annan telefon (tex en Nokia som jag) så finns en superbra instruktion här.
Lite lång kanske men det fungerar.
Jag hade däremot problem att kunna skicka mail med bilder med mobilen men insåg tillslut att det fungerar lika bra att skicka ett MMS till den mailadress som anges.
Lycka till!
tisdag 9 oktober 2007
Mammas älskling...
Mammas älskling...
Originally uploaded by jennietinderfjall
... är till skillnad från sin mamma nästan alltid glad nu för tiden. Själv är jag mest trött och gring. Muckar gräl med A när han bara är hemma i två dagar och känner mig plötsligt inte kramsjuk längre. Det känns som att jag väntar på något, att det ska bli annorlunda eller nåt. Men så inser jag ju att det är så här livet är numera. Det gäller väl att hitta tillbaka i det som är helt enkelt.
måndag 8 oktober 2007
Hurra!
Hurra!
Originally uploaded by jennietinderfjall
Det fungerar och nu kan jag blogga helt och hållet med mobilen. Nu finns alltså inga ursäkter längre.
onsdag 3 oktober 2007
söndag 30 september 2007
måndag 17 september 2007
Vill inte!!!!
Redan för sisådär ett och ett halvt år sedan så bestämde jag ju att jag skulle leva med A för resten av mitt liv. Visst det är stort att gifta sig men då tänkte jag att blir det knas så har ju folk skiljt sig förr.
Nu är den tanken som bortblåst - JAG KOMMER ALDRIG ATT SKILJA MIG!
Givetvis för att jag älskar A men också för det faktum att jag nu provat på att vara ensamstående förälder i fem dagar och jag dööööör. Jag tror aldrig att jag varit så trött och jag har aldrig någonsinn känt mig så ensam.
Eskil är gott sällskap på dagen men han går ogärna och tar en fika, och shopping ska vi inte tala om. Det är alltså sällskap på hans villkor som gäller - hela dagen, alla dagar.
19.00 så somnar prinsen gott för att lämna mig med stöket, tvätten och stöket och sa jag tvätten. Dessutom är magen tom då jag max hunnit få i mig tre tuggor från min atllrik under dagen. Lägenheten är mörk och jag plockar undan leksakerna med en korvmacka i handen för att sen somna i soffan till ljudet av falsksjungande Idoler.
Natten består av max tre timmar i min egen säng och resten liggandes på golvet i E:s rum för att varnnan timme vyssja och trösta och mata och trösta och vyssja.
06.00 Upp som en sol till en ny dag!
Så här har det sett ut den senaste veckan och så här kommer det att se ut de närmaste tre veckorna.
A ska på utbildning i Stockholm i tre veckor!!!
Jag vill inte, jag vill intem JAG VILL INTE!!!!
Alla ensamstående föräldrar är mina nya idoler - hur fan orkar de?
tisdag 11 september 2007
Testet...
http://www.tiiamo.se/dmz/famedate/default.aspx
tisdag 4 september 2007
Man går aldrig fri från...
Helt plötsligt är de bara där.
Där man minst anar det dessutom.
Kanske minns ni den vintern då jag kände mig kärlekskrank och föll pladask för den mystiske journalisten och dokumantärfilmaren. Snygg som få men vääääldigt konstig. Jag irrade i alla fall Sverige runt efter denne man bara för att bli dumpad för Ryssland några månader senare.
Nu, här på mitt nya jobb, så långt bort från Ryssland och dokumentärfilmer man kan komma så vem är det jag möter i korridoren.
Tackar min lyckliga stjärna för att jag valde rätt så snygga kläder i dag.
Även om han är glömd så måste jag erkänna att det var lite pirrigt. Inte på DET sättet men ändå.
Bryr han sig? Kommer han ihåg? Har han dåligt samvete? Ångrar han sig?
Till min förvåning så verkar han både bry sig och komma ihåg mer än jag.
Hurra nu fick jag min revanch till slut för jag minns knappt nåt!!!
måndag 27 augusti 2007
Se upp för dåren...
Kan ni gissa?...."Se upp för dårarna - dårarna stängs"
Helt fantastisk film i typisk J&A-stil.
Satt som klistrade igår och förbannade oss själva för att vi inte sett den tidigare eller ens vetat om att den skulle vara bra.
Kanske är det ett tecken på att vi ser lite film eller helt enkelt att vi inte följer med i utbudet nuförtiden.
Jag säger bara - Helena Bergström, gör fler filmer!!!
tisdag 21 augusti 2007
Vi är helinne!!
Facebook är ju helt rätt just nu och tack vare vår New York kompis så är även vi med på det senaste. ;-)
tisdag 14 augusti 2007
Tvingad att bli pappa
Jag har alltid sagt så.
Men vad det är konstigt med åsiker. Det är så himla lätt att tycka något när man står helt utanför men så drabbar det en själv eller någon i ens närhet och vips så tänker man annorlunda.
En kompis ska nu bli ofrivillg farsa och jag tycker så himla synd om honom. Det är ju min vän som inte alls hade planerat sitt liv såhär. Han är varken mogen för barn och inte ens ett förhållande just nu. Redan innan den lilla knodden är född så vet han ju mer eller mindre att han inte kommer att få ta del av bäbislivet till 100% då han inte är ihop med mamman. Å det dröjer ju innan man kan ha delad vårdnad.
Samtidigt så förstår jag ju också tjejen, med E därhemma så skulle en abort nu vara omöjlig och hon är inte heller purung. Men som mamma så blir det ju annorlunda, -skitjobbigt säkert men hon är gravid och kommer att föda och amma barnet och på så sätt komma nära. Men hur ska han göra? Vad kan han göra?
Han är dock stark och vill verkligen ta sitt ansvar och jag är full av beundran.
(OBS! jag är också skitarg på honom och har skällt ut honom)
måndag 13 augusti 2007
Shit, nu måste den ut!
Satte in ett preventivmedel i min kropp för ett antal månader sen, en sprial med en koppartråd. Detta lilla ankare skulle lösa alla romantiska problem. (Vet inte om det blivit så för lusten har ju inte direkt flödat så...)
Men med på köpet så kom MENSEN och VÄRKEN.
Jag har hittills gått genom livet och ryckt på axlarna åt straffet för Evas synd. Lite blod, vad är väl det, en liten tampong dagtid så är ju problemet glömt. Nattens vågräta ställning hindrar ju dessutom dragningskraften.
Men nu tjejer, nu förstår jag och nu tar jag tillbaka alla himlande ögonkast mot er då ni klagat.
Jag lever nämligen i syndafloden nu, en tampong av största mått står pall i max två timmar. Nätterna, som numera äntligen innehåller lite mer sömn, kantas av byte på mig istället för på E och värken som molar i både mage och rygg gör det nästan outhärdligt att sitta still på jobbet.
Tydligen så är en bieffekt av det lilla ankaret mera BLOD och mera smärta. Visst jag har fött barn och det gjorde ont men att frivilligt utsätta mig för det här var fjärde vecka utan att ens få det positiva på köpet gör jag inte. Så fort E blivit året åker den ut!
Jag tar hellre smällen av 15 års småbarnsskrik än detta.



