...också bli!
I går fick jag chans att träffa Sveriges och kanske också världens enda kvinnliga flygformationsgrupp. Jag fick dessutom följa med upp i luften! Flera av tanterna hade börjat flyga efter 50+, för att komma över flygrädsla eller bara som en utmaning på äldre dar.
Provade Fjällrävenjackan och såg inte klok ut. Inte alls så cool som de jag brukar se gå runt på stan. Dessutom så var den ganska kort så man skulle nog frysa om rumpan.
På den här susar jag numera fram genom stan när jag ska till jobbet. Jag måste erkänna att jag känner mig inte så lite cool när jag parkerar och tar av mig hjälmen på jobbet. Min "Bella" är helt klart den rätta medicinen när man känner tråkig och tantig.
Skönt för mamman och pappan som var trötta efter veckans sjukdomar.
... är till skillnad från sin mamma nästan alltid glad nu för tiden. Själv är jag mest trött och gring. Muckar gräl med A när han bara är hemma i två dagar och känner mig plötsligt inte kramsjuk längre. Det känns som att jag väntar på något, att det ska bli annorlunda eller nåt. Men så inser jag ju att det är så här livet är numera. Det gäller väl att hitta tillbaka i det som är helt enkelt.
Det fungerar och nu kan jag blogga helt och hållet med mobilen. Nu finns alltså inga ursäkter längre.
