Trevlig helg!

-53 utnyttjade rumäner i länet
-300 miljoner till Umeås vägar
-exploderande husbil (med bilder)
-exklusivt Björnjakt

Inte en så pjåkig nyhetsdag om jag får säga det själv.
Nu stämplar redaktörskan ut för dagen och går hem till fredagsmys med familjen.
Trevlig helg!

Dessa drömmar...

Jag vaknar och är arg varje morgon. På Andreas. Drömmarna den här veckan handlar hur han är otrogen, varje natt med en ny tjej. Jag kommer på honom i drömmen, eller han berättar själv och det fortsatta händelseförloppet är mina våndor över vad jag ska göra. Ska jag lämna honom och bara få ha mina barn varannan vecka. Ska han få vara med på förlossningen då? Ska jag stanna hos honom bara för att slippa bli ensam med två barn?
Jag vaknar och tankarna snurrar och det är omöjligt att somna om.

En härlig höstdag

Vi grillar vid älven.

Könet

Ganska svårt att tro att det är något annat än en lillebror vi ska få va?

Hej hej världen! Så här ser jag ut.

Hej hej världen! Så här ser jag ut., originally uploaded by jennietinderfjall.

Hej hej världen! Så här ser jag ut.

Är det förvaring?

Kommer det någonsin att kännas naturligt att lämna sitt barn på dagis? Att lämna sitt älskade lilla knytte till en instutition. Att förvara dem där medan man själv är på jobbet. För visst är det väl det det handlar om. Förvaring. Visst får barnen ut massor av positivt av att vara på dagis bland andra barn och utbildade pedagoger. Men ändå. Om vi inte så promt skulle ha en massa prylar som ett fint hus och snygga kläder så kanske man hade råd att vara hemma. Om alla hade det så så skulle ju barnen träffa andra barn då också. Då skulle ju föräldrarna hänga med sina 2-3 åringar i lekparkerna hela dagarna.
Just nu gömmer jag mig bakom att det pedagogiska är så viktigt och inget jag själv skulle kunna tillhandahålla. Att han skulle gå miste om mötet med de andra barnen om han vore hemma med mig.

Kräks

För tre år sedan hade jag spytt och dött för den delen också om någon spytt på eller i närheten av mig. Att kräkas har nog varit det mest mest pinsamma jag vet.
Men nu har jag barn. Å mitt barn har nu fått för sig att det är väldigt roligt att bälja i sig dricka så fort han bara kan. Med följden att han spyr rätt ut.
I helgen var vi på dop. Ett jättefint dop med fiiiint fika efteråt. Barnen bjöds på så mycket saft de ville och Eskil drack. Vi försökte hålla koll men han sprang tydligen själv in i köket och fick lite till. Väl sittandes vid bordet där vi inte kände några så spyr han rakt ut. Över bordet, på sig själv och på en något plågad pappa. Eskil skämdes dock inte utan njöt av att få springa runt naken på kalaset.
I går var vi på café. Fint café med klädda soffor. Eskil får en festis och innan vi hinner tänka har han sugit i sig hela, just efter att ha satt i sig en halv chokladboll. Å vad kommer rätt ut??! Japp, bara att börja torka och försöka förklara för alla som tittar som om han vore pestsmittad. -Det är inte magsjuka... Visst att de trodde på oss, jag skulle inte ha gjort det då jag är mer rädd för magsjuka än något annat.
Förra året när han faktiskt var magsjuk spydde han ner hela sig och vagnen inne på MVG.
Men det är så det är nu.
Nu är man förälder.

Visa magen

Ok, nu har jag börjat visa magen på jobbet och ute bland folk. Jag minns att det var svårt i början förra gången för att det kändes så overkligt att jag skulle ha en gravidmage. Tänkte att nästa gång...men det är minst lika svårt nu. Den finns där men det är som att jag känner att det inte är på riktigt, att folk ska tycka att det är konstigt att jag redan har en mage. Det sparkar förresten för fullt därinne och nu börjar mardrömmarna om att jag på ultraljudet ska få veta att det är tomt eller varit livlöst länge. Varför drömmer man så konstigt förresten när man är gravid? Finns det något syfte med att helt plötsligt tro att mannen träffar en annan eller att det är ens mamma som föder ut barnet eller att barnet kommer ut och är alldeles grönt?

Eskils första riktiga dagisdag idag å mamman gråter en skvätt då han är så ivrig att cykla iväg med nya ryggsäcken på. Gagis, gagis, gagis! hojtar han när vi cyklar. Det är verkligen en nya era som börjar och lika mycket en annan som tagit slut. Nu ska han börja sitt egna liv med sina egna kompisar och sina egna fröknar. Vi får hälsa på men det är hans egen plats.
Hjärtat brister när jag tänker på allt han får uppleva och lära sig när jag inte är med. Hur kunde det gå så fort? Har jag njutit tillräckligt av tiden som varit?
Det känns läskigt att vara så helt utan kontroll, att måsta lite så fullkomligt på människor som jag bara träffat en fåtal gånger. Tänk om de förstör honom! Tänk om han gillar dagis bättre än hemma och tänk om dagis-Eva tröstar bättre än mig? Eller tänk om hon tröstar sämre, tänk om han är ledsen och ingen förstår?
Han är inte ens två år, han är så liten, för liten?
Det gör ont att han längtar dit, jag tvivlar på mig själv för samtidigt är det ju bra att han vill. Jag borde tänka tankar om att det är jag som lyckats göra honom till den lilla person som tar emot världen med ett leende och öppna armar och att det är en bra sak. Jag borde inte önska att jag bundit honom hårdare till mig så att ingen annan skulle duga- men faktiskt, det gör jag. I dag i alla fall.

Dagis!

Dagis!, originally uploaded by jennietinderfjall.

Helgen

Helgen, originally uploaded by jennietinderfjall.

Tivolit i stan och Eskil njöt för fulla muggar när han fick köra tåg. Sjukt bara att en liten barnbiljett gick lös för 40 spänn! Tur att vi kunde klippa gratiskuponger ur familens alla tidningar för Eskil har tack och lov blivit ett karusellfreak som sin mamma.

Bara en natt...

Alla småbarnamammor borde få sova en natt i månaden ensam på ett hotell, minst! Speciellt om de dessutom är gravida.
En hotellnatt med efterföljande frukost gör verkligen underverk. Tyst och stilla en hel natt, ingen man behöver ta hand om på morgonen eller prata med heller för den delen. Duscha ifred och ta god tid på sminkningen. Ta med tidning till frukost och äta lääänge. Gott bröd med flera olika pålägg, färskpressad apelsinjos, yogurt med lyxiga flingor och bara tyyyyyyyystnad.

Två???

Jag är i Luleå och kroppen värker mer än vanligt idag. Kanske beror det på den lååånga bilfärden i morse (flyget blev inställt och vi fick åka taxi 30 mil från Umeå).

Ibland är jag rädd att det är två bäbisar i magen. Jag tycker att jag känner sparkar på två ställen och än är den väl så liten att den inte kan hålla på och fara runt. Eller?

Gravidbloggen börjar NU!

Status:

Vecka: 17
Vikt: 68 kilo. Vägde in mig hos barnmorskan med 7 kilo mer än förra gången. Vart ska detta sluta?
Humör: Svajjigt
Kroppen: Magen har börjat synas men till skillnad från förra gången så ligger den nu inbäddad i fett. Andreas konstaterade så snällt igår att den inte känns som förra gången. Tack för det!
Jag har foglossning from hell. Ryggen, bäckenet och höfterna känns som om jag vore i 38:e veckan. Vissa dagar kan jag knappt röra mig än mindre lyfta eller böja mig ner för att leka med sonen. Nätterna är hemska och jag sover endast tack vare värktabletter.
Läkaren frågade om jag hade ett tungt jobb så att jag skulle behöva sjukskrivas men han skrattade bara åt mig när jag förklarade att jobbet är lätt men hemma....kan man bli sjukskriven från det?
Övrigt: Folk har börjat klappa mig på magen och jag stör mig lika mycket den här gången som förra. Kanske mer nu då de bara möts av ett mjukt hull istället för en hård ich utspänd mage.
Eskil är extremt pappig och mig hjärta går i bitar några gånger per dag. Slår han sig så är det pappa som ska trösta, han vill inte att pappa ska åka till jobbet och det är bara pappa som får lägga honom utan protester. Om ca 20 veckor kommer jag att sitta fast i en annan bäbis och inte ha lika mycket tid för trollet. Vår tid är nu! Varför förstår han inte det?

Låt det aldrig ta slut

Samma sak

Förutom att det blir ett barn, och jag vill verkligen betona det så att det inte missförstås, så är det inte mycket som är positivt med att vara gravid andra gången.
Första gången var allt så speciellt, jag var så speciell i andras ögon. De värnade om mig och tänkte hela tiden på vad som fanns inuti min kropp och det den utsatte mig för. Var jag trött var det ok, var humöret dåligt så förstods det och vad kunde de göra för att det skulle kännas bättre för mig.
Glöm det andra gången!
Det finns inte tid att vila och humöret får man helt enkelt bara svälja. Nu är det som att, jaha, du är gravid igen. Jag har ju gjort det förr så nu är det väl bara en liten struntsak som tar sisådär nio månader att ta sig igenom.
Men då ska jag berätta för er att så är det verkligen inte! Det är samma sak.
Jag är minst lika trött, humöret är lika skört om inte ännu mer och det är precis lika jobbigt att gå igenom den kroppsliga förändringen den här gången. Det är lika jobbigt med fulla människor och jag är precis lika röksugen på fest. Tankarna om hur det ska bli och vad som finns i magen är lika många, skillnaden bara är att de inte hinns med på dagtid så de stjäl tid från min dyrbara nattsömn. Nojjorna är inte färre bara nya med skillanden att det känns som att man är mer ensam den här gången. Den här graviditeten är något jag får sköta själv på något sätt.
Men det är väl bara att inse att det är så här det är och kanske ska vara. Det är naturligt att vara gravid och inte något man ska ställas på pedistal för och få fina medaljer.
Jag kanske ska vara glad att det i alla fall var så förra gången.

Vet inte vad det är med mig men jag orka

Vet inte vad det är med mig men jag orka, originally uploaded by jennietinderfjall.

Vet inte vad det är med mig men jag orkar bara inte skriva. Vi mår bra i alla fall och njuter av lediga dagar tillsammans.

Bilsemester

Bilsemester, originally uploaded by jennietinderfjall.

Mormor gör allt för att underhålla i baksätet.