Men grattis...

...när ska du ha?

Jag tror att det blivit dags att gå i hårdträning för de orden vill jag inte höra igen på ett bra tag.

Annas prins

För er som inte längre kollar den gamla bloggen (där jag för övrigt fortfarande lägger ut bilder mm) så kommer här en länk till den med en färsk bild på den senaste bäbistillskottet.

På 2:a plats

Förut var jag den på jobbet som hade koll på allt. Alla kom till mig och jag var den självklara personen att ha med vid så kallade "happenings".
För en månad sedan var jag mamma med stort M hemma och hade stenkoll på bajs och matintag, nya rutiner och färdigheter.

Numera är jag nummer två överallt.
På jobbet är det nya stjärnor som är ansiktet utåt och hemma så utvecklas Eskil utan att jag är med.

Det är med en stor klump i magen som jag inser att man inte kan vara överallt hela tiden och att livet som "working mom" suger.

Tänk om man levde för Nya Tider

-Hallå, det är ingen bild på 4:an, varför då?
-Ja, det är tyvärr inte vi som styr det utan ett företag som het...
-Nu får ni ta och lägga ut bilden!
-Men vår bild ligger ute, det är företaget som har hand om masten som brutit utsänd...
-Men det är ju NYA TIDER nu, lägg ut bilden!
- Som jag sa, vi kan tyvärr inte rå för att ni inte har någon bild just nu utan du får ringa till Terac...
-När sänder ni ut programmet igen då?
-Vi kan inte sända ut programmet igen för det är bara i Umeå det är problem.
-Varför göööör ni så här. Nya Tider är ju det enda en kvinna kan se på på tv:n annars är det ju bara sport och en massa skitprogram. Varför kan det inte vara svart då? Varför måste ni förstöra för kvinnorna!?
-Jag är ledsen men vi kan tyvärr inte rå fö....
-Vad heter chefen? Jag vill tala med CHEEEEFEN!
-Ja, han är som jag sa tyvärr inte ansvarig för detta.
-Vad heter chefen?!
-Jan Scherman
-Vad har han för nummer då?
-
-
-

Ett samtal som både fick mig att skratta men också känna med den stackars kvinnan som bara lever för Nya Tider (som ju dessutom bara går i repris).

Vårens färg

Det är vår och jag känner mig på något konstigt sätt rosa.
Finner mig själv bläddrandes bland de rosa topparna och köper rosa inredningsdetaljer till hemmet och ändrar färg på bloggen till roooosa.

Undrar viljen färg det blir i höst?

Snuskkillar

Varför är det så att toaletterna på "manliga" arbetsplatser alltid är snuskiga?
Är män egentligen ett snuskigt folk som inte bryr sig om skitiga toaletter utan bara håller rent för att inte skrämma bort kvinnfolket?
Eller städar de inte toan hemma heller och har ett under till fru som borstar rent efter dem?
Tycker inte dessa män att andras skit är äcklig?

På min mans arbetsplats är toaletten snuskig.
Hemma hos oss städar han toaletten.
= Män städar toan bara för att tillfredställa det motsatta könet och män tycker inte att andras skit är snuskig ;-)

Eskil har fått humor

Det är verkligen helt fantastiskt att få vara med när en liten människa utvecklas och för var dag tar stora steg mot en alldeles egen personlighet. Det är också helt fantastiskt hur man helt utan förvarning får vara med om de "stora" sakerna.
Som med det mesta med barn så går det både fram och tillbaka och idag efter ett eller två steg bakåt med några dagars gnällighet och matvägran så togs det ett jättekliv (enligt en stol mamma iaf).
Förväntande mig återigen en timmes gnällighet när jag helt slut tog gossen i famnen och satte på tv:n. Egentligen så brukar vi inte låta honom titta så mycket på tv (fråga mig inte varför för jag älskar ju tv men det handlar väl om nån sorts dåligt-samvete-grej, men hursomhellst) men det var ju barnprogram så varför inte bara vila lite under de få minuter som han tycker det är intressant. Men helt ur det blå så börjar gossen apskratta när Bolibompa-låten går igång. Å när jag sen sjunger vidare så skrattar han bara mer.
Från att ha varit en kille med ett stort leende men som bara skrattat då han blivit kittlad är detta ett stort steg.
Han tycker Bolibompasången är rolig!!!
(Lägger ut ett filmklipp på www.familjentinderfjall.blogspot.com)

Min man är en firefighter!!!

Hurra!
Min älskling fick jobbet och är numera insatsledare/brandförman på flyget.
Nästa vecka måste jag bestämma mig om jag ska byta jobb eller inte och i helgen ska vi åka och titta på ett hus.
Lite mycket nu kanske?

Panik, är jag sämre??

I dag är tredje dagen som jag jobbar men också tredje dagen som jag får komma hem till en bäddad säng, dammsuget vardagsrumsgolv, ny toarulle i hållaren och maten på spisen.
Hur kan han? Å hur understår han sig viskar jag tyst för mig själv.
Betyder det här att jag är sämre.
Under mina SEX månader hemma så stod maten på bordet max TRE gånger och golven såg aldrig skymten av någon dammsugare för att inte tala om att sängen aldrig fick på sig något överkast. Det fanns varken tid eller ork till något annat än Eskil och min stora fråga är hur kan det göra det nu?

Schlagerfiasko

Kanske har ni redan kommit över det men det har inte jag å än mer arg blev jag när jag slog upp lokaltidningen i morse.
Jag håller med om att det är för jä--igt att alla bara röstar på varandra och att vi därför förmodligen aldrig någonsinn kommer att vinna igen men att skriva
"Världen är inte redo för The Ark" är väl lite över gränsen. The Ark var faktiskt inte bäst och det spelade ingen roll att Ola inte snurrade som han skulle på den där snurran på scen. Var det någon som tyckte att det såg konstigt ut förresten?

Fiaskot är väl egentligen inte heller att vi hamnade på en 18:e plats utan att det numera är så många deltagare att man ska måsta kvala in.
Var kommer alla länder från förresten och hur hamnade de alla i Europa helt plötsligt?

Skilda världar

Poliskollar och en aldrig stillastående fax.
Nyhetsvärdering och överlämningsmöten.
Sminkning och pass på... kamera... kommer till dig nu!

Sen hem och amning och vyssning.
Byta blöja och leta tutte.
Amma och ut med vagnen.

Två skilda världar och jag undrar om jag kommer att klara detta.

Veckan som gått och lite till...

• Förstamaj-firande med goda vänner som var väldigt trevligt.
  Eskil skötte sig exemplariskt och sussade gott i vagnen med hörselkåpor medan raketerna ven i luften.
• Eskil skrämde oss rejält då han fick något mystiskt anfall som varade i ca 30 minuter. Han blev likblek och helt apatisk och lelös. Vi åkte i ilfart till sjukhuset och blev genast inlagda. Proverna visade dock inget fel och då han repade sig av sig själv så fick vi åka hem efter ett dygns observation.
• Eskil har haft sin första fylla. Denna inträffade under sjukhusvistelsen ovan då de inför en provtagning fick ge honom lugnande. Han blev aldeles fnittrig och fick hicka. Sååå söt.
• Jag har fått inredningsmani och vill nu göra om allt hemma. Nytt matbord, nytt soffbord och ny matta står överst på önskelistan. Soffbordet hittade vi på Blocket och ska bara göras om lite och matbordet gör min älskade man och mattan kommer in i juni. Bra med en händig karl då kassan är skral.
• Jag tror att jag måste ta jobbet hos konkurrenten ändå. Jag har fått ett erbjudande man nästan inte kan säga nej till och det märks att de väldigt gärna vill att jag ska säga ja. Ångest!
• Idag är min första arbetsdag och det känns heeemskt! Jag vill inte!!!
  Kanske inte för att jag tror att det är jobbigt för Eskil utan för att när jag klev in genom dörrarna på jobbet så kändes det som att det var i förrgår jag jobbade sist. Som om dessa sex månader hemma med Eskil inte existerat alls. Att jag inte alls har blivit mamma utan allt är som förut. :-(
  A säger att det är en andledning om något för att byta jobb, så att jag även där får en känsla av att inget längre är som förut.
• Det har fötts en ny liten prins till jorden och Å & J meddelar att de är såååå lyckliga.
  Prinsen har fått namnet Theo.

Puss på er!

När ska det bli roligt att partajja igen?
I går hade vi ordnat barnvakt och gick på V75-fest på kvällen. Hade sett fram emot det väldigt länge och lyckades suga i mig hela 4 cider. Men roligt? Nja, var mest trött och längtade hem och störde mig på alla berusade människor.

Underbara värme

Åh ljuvliga värme!
Tänk att livet blir så oändligt mycket trevligare när det är varmt ute.
I går fick jag verkligen en försmak på hur sommaren med barn kommer att vara å den var underbar.

Dagen:
Eskil sover i vagnen utan vantar och täcke och märker ingen skillnad när jag promenerar in och ut i olika affärer. När han blev hungrig satte vi oss helt sonika på en bänk.

Kvällen:
Med Eskil på en söt filt i vagnen rullar vi mot en av de nyöppnade uteserveringarna för hej-då-middag med goda vänner och deras bebbar. Eskil skrattar och flirtar vilket kommenteras flitigt av alla vi möter. Mina strumpor har åkt av och jag fryser inte ens när vi går hem och den trötta Eskil kan sitta i pappas famn när vagnen blir för tråkig.
(Tilläggas ska kanske att den nyöppnade uteserveringen fick slut på mat just innan vi skulle beställa så middagen fick flyttas till en enomhusrestaurang men inget kunde rubba vårt soliga humör)

Maj maj måne...

Maj närmar sig med stormsteg och fastän jag längtar efter sommaren så får jag en klump i magen. Nu har jag fått schemat för hur jag ska jobba och det enda jag tänker då jag för över dagarna i min almanacka är -en dag borta från Eskil, två dagar... Värst är det då det blir tre arbetsdagar i följd, vill inte ens tänka på hur jag kommer att må.
Å det är det som är det värsta, att det handlar om mig och inte om Eskil. Han kommer med största sannolikhet ha det lika bra med pappan men jag är den som kommer att må dåligt.
Inser att det bara är att bita ihop och någonstans tacka för att jag hittat en sån jämställd man men just nu skulle jag gärna varpa tillbaka till 50-talet och med glädje ta ansvar för både tvätt och mat bara jag får vara nära och närsomhellst kunna lukta på solstrålen.
Trodde aldrig, ALDRIG, att det skulle kännas så här.

Valet

Fu-k de ringde från SVT i dag.
Det finns jobb åt mig om jag vill.
Fast bara ett vik och bara som researcher/reporter.
Hade nästan hoppats på ett nej men nu måste jag helt plötsligt överlägga.
Men ett vik, är inte det lite oansvarigt?

Hörde nåt i dag som gjorde mig sååförbannad för just så är det ju hos oss.
Jag säger ju hela tiden att vi har det sååå jämställt men my ass att vi har egentligen. Kanske är det till och med mitt fel men förbannad det blir jag ändå.
A jobbar morgon vilken innebär att han börjar kl 05.00.
Vi har nu infört en ny rutin då han går upp och ger Eskil första nattmålet som är mellan 22-00 men nu då han jobbar morgon så måste jag göra det så att han ska få sova för att orka jobba.
Hallå, jag jobbar ju faktiskt också!
Som en mammavän sa till mig i dag, vi jobbar ju dessutom 24 timmar om dygnet!
Dessutom verkar det bara vara jag som ser smutstvätten och att naglarna på gossen växer, det verkar bara vara jag som ser att burkmaten börjar ta slut och att det är dags för blöjbyten. Dessutom så är det bara jag som har koll på tiderna på BVC och får ringa när vi tror att han har ont i öronen.
Hur belv det så här?

Helgen...

..har till stor del spenderats ute i det härliga vårvädret.

Igår hade vi Eskil-fritt i några timmar och flanerade på stan (Lina, vi såg dig och vinkade) och sen har vi krattat gården. A har även fotat och en vårlycklig (inte så så bildskön för tillfället) mamma lapar sol och saft på vår underbara tomt.

I våra rabatter just nu.

Dopet

Nu äntligen kommer en bild från dopet.

Den helt underbara prästen, som skrev ett personligt handskrivet brev till oss efteråt om hur hon såg guds kärlek i oss där vi stod och försökte lugna en något irriterad gosse.

Min bästa tid är nu

Det är söndag, jag känner mig inte särskillt trött och Eskil är min ästa kompis.
Det är så underbart när man äntligen börjar få kläm på varandra och förstår vad "glrbrrrrblrurrrr" betyder. Det är inte ens jobbigt att han vaknar ofta på natten för att näsan är full av snor, för nu förstår jag. Jag vet att Eskil vill sova och han blir ledsen när han måste vakna och han vet att jag vill göra allt bra igen.

Det är sällan man hör gråt här hemma numera, nu kommuniceras det med glädjetjut eller ilskevrål istället.