onsdag 23 januari 2008
Sannerligen helt sjukt
Läste din blogg C och skäms då du på andra sidan klotet har betydligt mer koll på vad som står i tidningarna här hemma än jag. Du gjorde mig i alla fall uppmärksam på vad som stod i Expressen för inte så länge sen.
Professorn Sigbritt Werner har tydligen börjat intressera sig för ämnet manlig amning!!?! Hon är helt övertygad om att många pappor ger sitt barn sitt eget bröst!
Helt sjukt!!Klart som fan att INGA pappor ger sina barn sitt EGET bröst! Var har hon fått det ifrån???!Kanske är hon själv uppvuxen med sin pappas håriga bröstvårta i munnen och måste nu försvara det för sig själv. Men det är ju helt sjukt - och onaturligt! Pappor har ingen mjölk, därmed basta.
Werner ger som exempel att mamman kanske är ute och pappan inte kan hitta den borttappade nappen och då skulle ta till det egna bröstet. HALLÅ! Jag kan ju då bara berätta att en mans lillfinger är mer likt en mammas bröst än vad en mansvårta någonsin kan vara.
Det sjukaste är att cirka 50 % av männen i Expressens undersökning tycker att det är helt ok.
Please, skydda mig från den synen!
Mitt i all denna kråksång så har jag gått med på att vara moderator på ett eventuellt seminarium med denna Sigbritt Werner. Detta skulle handla om den skuldtyngda ammningen som får så många mammor att må dåligt. Detta är värt att diskutera men om det mitt i alltihop ska pratas om ammande pappor så tror jag inte att jag pallar.
Kram på er!
Professorn Sigbritt Werner har tydligen börjat intressera sig för ämnet manlig amning!!?! Hon är helt övertygad om att många pappor ger sitt barn sitt eget bröst!
Helt sjukt!!Klart som fan att INGA pappor ger sina barn sitt EGET bröst! Var har hon fått det ifrån???!Kanske är hon själv uppvuxen med sin pappas håriga bröstvårta i munnen och måste nu försvara det för sig själv. Men det är ju helt sjukt - och onaturligt! Pappor har ingen mjölk, därmed basta.
Werner ger som exempel att mamman kanske är ute och pappan inte kan hitta den borttappade nappen och då skulle ta till det egna bröstet. HALLÅ! Jag kan ju då bara berätta att en mans lillfinger är mer likt en mammas bröst än vad en mansvårta någonsin kan vara.
Det sjukaste är att cirka 50 % av männen i Expressens undersökning tycker att det är helt ok.
Please, skydda mig från den synen!
Mitt i all denna kråksång så har jag gått med på att vara moderator på ett eventuellt seminarium med denna Sigbritt Werner. Detta skulle handla om den skuldtyngda ammningen som får så många mammor att må dåligt. Detta är värt att diskutera men om det mitt i alltihop ska pratas om ammande pappor så tror jag inte att jag pallar.
Kram på er!
tisdag 15 januari 2008
Ny bebbe!
Vid halvtolv-snåret i går natt gick det äntligen att pusta ut. Bebben hade anlänt och alla mådde bra. Skönt med ytterligare en mamma till gänget så att man slipper skämmas över att man bara pratar barnsaker nuförtiden.
Nu undrar jag hur mycket man får gå på så här i början. Får man hälsa på på BB? Kan man komma förbi redan första dagen hemma? Då man redan har ett eget barn och inte för så länge sen själv låg på BB så känns det lite som att man ju faktiskt skulle kunna ha vägarna förbi där. Å trots att man gått igenom det själv så är det svårt när man står såhär utanför å är såååå himla nyfiken att erinra sig om hur man själv tänkte och ville ha det.
Grattis i alla fall å välkommen till mamma-klubben!
Nu undrar jag hur mycket man får gå på så här i början. Får man hälsa på på BB? Kan man komma förbi redan första dagen hemma? Då man redan har ett eget barn och inte för så länge sen själv låg på BB så känns det lite som att man ju faktiskt skulle kunna ha vägarna förbi där. Å trots att man gått igenom det själv så är det svårt när man står såhär utanför å är såååå himla nyfiken att erinra sig om hur man själv tänkte och ville ha det.
Grattis i alla fall å välkommen till mamma-klubben!
fredag 11 januari 2008
Jag menar ju inte er tjejer såklart
Läste just era kommentarer till mitt senaste inlägg och min galla ska inte hamna på er.
Ni är mina vänner så ni får fakstiskt säga sanningen.
De jag stör mig på är manliga arbetskamrater, barnmorskor, främlingar på stan, bekanta och annat oförskämt folk.
Ni är mina vänner så ni får fakstiskt säga sanningen.
De jag stör mig på är manliga arbetskamrater, barnmorskor, främlingar på stan, bekanta och annat oförskämt folk.
Nu får det vara nog!!!
Kan man få vara lite tjock utan att vara gravid?
Kan man få vara lite tjock utan att få det kommenterat HELA tiden?
Kan man få vara lite tjock utan att måsta be om ursäkt till alla som kommer och gör bort sig?
Kan jag få vara hur tjock jag vill ifred tack!
Jag ska banta.
Jag håller på att banta.
Jag äter inte längre goda kakan.
Jag tar inte en portion till.
Jag går faktiskt hem från öppna förskolan.
Jag har bokat ett träningspass.
Jag äter för f-n russin istället för godis så håll käften alla magklappare!!!
Kan man få vara lite tjock utan att få det kommenterat HELA tiden?
Kan man få vara lite tjock utan att måsta be om ursäkt till alla som kommer och gör bort sig?
Kan jag få vara hur tjock jag vill ifred tack!
Jag ska banta.
Jag håller på att banta.
Jag äter inte längre goda kakan.
Jag tar inte en portion till.
Jag går faktiskt hem från öppna förskolan.
Jag har bokat ett träningspass.
Jag äter för f-n russin istället för godis så håll käften alla magklappare!!!
torsdag 10 januari 2008
På jobbet igen
Så var julen slut och min långa ledighet med den. Är numera arbetslös på halvtid istället för mammaledig och det känns skönt att kunna spara en massa föräldradagar. Det här är året då vi blir 30 och det börjar sedan kännas. Ser en betydligt äldre version av mig själv i spegeln numera och varenda russin jag äter hamnar runt midjan. Nu ska det tränas!
fredag 14 december 2007
Surt sa räven
Jag hatar sura människor.
Ok, folk jag inte känner eller har med att göra kan få vara sura men är man i min närhet så passar sig långsinthet inte!
Ja, det är det jag pratar om. Inte de som varje dag hatar livet och är bistra och arga utan de som blir sura för något och sen går det aldrig över.
Jag blir ofta sur men det varar i max två minuter sen är jag som vanligt och kan sjunga och skämta igen.
Min pappa är en typiskt långsur person och man vet aldrig riktigt när man kan återgå till det vanliga. Man får trippa på tå med magont och försiktigt lite då och då prova om han fortfarande är sur.
I dag och många andra dagar är min man likadan. Han blir aldrig glad igen efter att han varit sur och jag blir såååå trött. Jag som önskade mig en härlig fredagseftermiddag hemma vill nu aldrig åka hem från jobbet. För äe han sur då blir jag ju sur tillbaka åsså tar det aldrig slut.
Ok, folk jag inte känner eller har med att göra kan få vara sura men är man i min närhet så passar sig långsinthet inte!
Ja, det är det jag pratar om. Inte de som varje dag hatar livet och är bistra och arga utan de som blir sura för något och sen går det aldrig över.
Jag blir ofta sur men det varar i max två minuter sen är jag som vanligt och kan sjunga och skämta igen.
Min pappa är en typiskt långsur person och man vet aldrig riktigt när man kan återgå till det vanliga. Man får trippa på tå med magont och försiktigt lite då och då prova om han fortfarande är sur.
I dag och många andra dagar är min man likadan. Han blir aldrig glad igen efter att han varit sur och jag blir såååå trött. Jag som önskade mig en härlig fredagseftermiddag hemma vill nu aldrig åka hem från jobbet. För äe han sur då blir jag ju sur tillbaka åsså tar det aldrig slut.
måndag 26 november 2007
Bloggens framtid?
Satt och läste igenom gamla blogginlägg och insåg att jag är förändrad. Eller E är förändrad i mina ögon. Jag läste om hur jag under de första månaderna var väldigt utlämnande och berättade om hur allt var och hur HAN var. Jag läste och gillade det jag skrivit men inser samtidigt att jag inte kan skriva på det sättet längre. Nu blir allt så mycket ytligare. Det har gått ett år och givetvis så händer det fortfarande massor och jag funderar hela tiden på än det ena än det andra.
Skillnaden är nu att E under året som gått blivit en person. En alldeles egen person med alldeles egna känslor. I början var han en del av mig – han var min och jag kunde utan att fråga berätta vad jag ville om honom – på både gott och ont. Men nu, nu är han en person, en egen person som jag hyser den största respekt för. På samma sätt som jag inte berättar detaljerat om A så kan jag inte längre göra det om E. Jag vill inte sprida alla hans dåliga sidor för det är ju det fantastiska som egentligen är det stora och jag vill inte att någon skulle kunna misstolka och få fel bild av honom. Jag vill värna hans integritet och inte lämna ut honom helt.
Därför kära vänner så har bloggen blivit tråkigare – inte för att det saknas saker att skriva om.
Jag ska däremot ta mig en rejäl funderare på hur jag ska göra framöver. Ska jag fortsätta skriva och i så fall om vad?
Jag ska också erkänna att jag är kluven – jag vill ju samtidigt öppna mig och dryfta mina tankar och problem. Jag vill ju att bloggen ska vara ett ställe där ni kan läsa och känna igen er eller uppröras eller känna medlidande.
Men hur ska jag kunna kombinera?
Skillnaden är nu att E under året som gått blivit en person. En alldeles egen person med alldeles egna känslor. I början var han en del av mig – han var min och jag kunde utan att fråga berätta vad jag ville om honom – på både gott och ont. Men nu, nu är han en person, en egen person som jag hyser den största respekt för. På samma sätt som jag inte berättar detaljerat om A så kan jag inte längre göra det om E. Jag vill inte sprida alla hans dåliga sidor för det är ju det fantastiska som egentligen är det stora och jag vill inte att någon skulle kunna misstolka och få fel bild av honom. Jag vill värna hans integritet och inte lämna ut honom helt.
Därför kära vänner så har bloggen blivit tråkigare – inte för att det saknas saker att skriva om.
Jag ska däremot ta mig en rejäl funderare på hur jag ska göra framöver. Ska jag fortsätta skriva och i så fall om vad?
Jag ska också erkänna att jag är kluven – jag vill ju samtidigt öppna mig och dryfta mina tankar och problem. Jag vill ju att bloggen ska vara ett ställe där ni kan läsa och känna igen er eller uppröras eller känna medlidande.
Men hur ska jag kunna kombinera?
Snart är det jul igen...
Jag älskar jul och jag älskar klapparna, både att ge och få.
Däremot hatar jag att irra runt på stan och leta något.
Därför brukar jag inför varje jul göra en lista på de saker jag vill köpa. Denna lista kan jag klura på lääänge och sen är det bara det roliga kvar - att handla och inte minst att slå in!
Så här ser listan nu just nu:
Mamma - fina glasunderlägg från Village + ?
Pappa - Eskilkalender + ?
Ulla - Fotoalbum med Eskil
Olle - Eskilkalender
Persa - Såssnipa
Petter - ?
Caroline - Bodybutter i någon ny fräsch lukt
Peder - Hylsnyckelset
Phia - ?
Barnen -
Filippa - tröja med Barbapappa
Eskil - docka, pippitröja, vi ska göra en egen liten spis till hans bokylla, spisgrejjer
Andreas -
En av alla tusen fördelar med att ha barn är att alla vill ha Eskilsaker i julklapp. Både ganska billigt och enkelt - dessutom en högst personlig julklapp. Så det bli ganska mycket av det i år.
Däremot hatar jag att irra runt på stan och leta något.
Därför brukar jag inför varje jul göra en lista på de saker jag vill köpa. Denna lista kan jag klura på lääänge och sen är det bara det roliga kvar - att handla och inte minst att slå in!
Så här ser listan nu just nu:
Mamma - fina glasunderlägg från Village + ?
Pappa - Eskilkalender + ?
Ulla - Fotoalbum med Eskil
Olle - Eskilkalender
Persa - Såssnipa
Petter - ?
Caroline - Bodybutter i någon ny fräsch lukt
Peder - Hylsnyckelset
Phia - ?
Barnen -
Filippa - tröja med Barbapappa
Eskil - docka, pippitröja, vi ska göra en egen liten spis till hans bokylla, spisgrejjer
Andreas -
En av alla tusen fördelar med att ha barn är att alla vill ha Eskilsaker i julklapp. Både ganska billigt och enkelt - dessutom en högst personlig julklapp. Så det bli ganska mycket av det i år.
onsdag 21 november 2007
Om inte jag
Ibland, eller ganska ofta faktiskt, så undrar jag vad som skulle bli gjort om inte jag gjorde det. I vår familj alltså.
Skulle Eskil så i dagikö?
Skulle Eskil få någon födelsedagspresent?
Skulle A:s föräldrar få det?
Skulle vi julpynta?
Skulle vi göra album?
Visst jag tycker att det är roligt att planera och fixa men det kunde ju vara roligt om någon annan kunde göra det också.
Eller är det kanske så att allt detta är helt onödigt, skulle det fungera i alla fall?
Skulle Eskil så i dagikö?
Skulle Eskil få någon födelsedagspresent?
Skulle A:s föräldrar få det?
Skulle vi julpynta?
Skulle vi göra album?
Visst jag tycker att det är roligt att planera och fixa men det kunde ju vara roligt om någon annan kunde göra det också.
Eller är det kanske så att allt detta är helt onödigt, skulle det fungera i alla fall?
fredag 16 november 2007
Syjunta
Hittade farmors gamla virknålar i går och efter ett besök av kära vänner så inser jag att jag vill umgås mer.Veckorna bara går och med fler barn till gänget så lär det inte gå långsammare.
Därför vänner så inbjuder jag till syjunta!
Man behöver ju inte sy/virka/sticka om man inte vill, det går bra att bara komma och vara.
För oss med snålt om tid så behöver man ju heller inte hålla på i all evighet. 1,5-2 timmar varannan vecka räcker. Men det ger oss både en anledning att ses och en anledning att komma ut lite.
Är ni med?
onsdag 14 november 2007
Mitt jobb idag
08:10 Kommer till jobbet och får vänta i foajén, har glömt mitt nyckelkort så jag kommer inte in. Typiskt när man är i tid.
08:30 Loggar in på datorn, kollar mailen och snabbtittar igenom gårdagens program. Hinner kolla några bloggar också.
09:00 Morgonmöte, skäms lite för gårdagens gäst som jag bokat var inte så bra.
09:30 Går ner till redigeringen och ägnar en halvtimme åt att få redigeraren att förstå vad jag vill med mitt nästa inslag. Får ont i huvudet av allt fladdrande med armarna och visionerande.
10:00 Börjar tanka in materialet samtidigt som folk kommer och går i redigeringen med en den ena frågan efter den andra.
10:30 Möte om programproduktion - ganska intressant men inser ganska snart att det nog inte vänder sig till oss som bara har 1,5 månad kvar att jobba i bygget.
12:00 Äter upp andra halvan av pizzan som vi köpte igår. Inte så god och jag svär inombords åt att jag tvingas konversera och inte får läsa min tidning ifred.
13:00 Får ett tips om ett case till ett reportage som måste spelas in nästa vecka. Jag har sökt igenom nästan hela internet utan att lyckas själv så jag slänger mig på luren och ringer till tipset. Hon är superbra och vi ska ses i Stockholm nästa fredag. Hurra!
13:30 Ringer hem och frågar om maken fortfarande är sur - skrek åt honom i natt då han inte lyckades få E att somna om. (Som att det vore hans fel men just då var det det)
13:33 Googlar och letar på alla andra tänkbara sätt efter fler case. Nu letar jag någon vars liv räddades av lottovinsten. Shit vad svårt. Ingen vill ställa upp med namn och bild och ingen verkar heller just ha blivit så mycket lyckligare.
Får tipset av en kollega att han hört talas om någpn med filosofin att man kan tänka sig rik. Tror man att man är rik och lever därefter så bli man också rikare. Jag har trott att jag varit rik så länge att alla mina sparkonton krympt till hälften så jag tror inte på hans teori.
13:50 Letar vidare
14:20 Letar fortfarande
15:00 Svarar i telefon och får lyssna på en arg tittare i 10 minuter.
15:30 Låter bli att svara i telefonen-huvudvärken gör att jag inte orkar lyssna på någons gnäll.
15:35 Börjar titta på klockan och tror att den stannat, kollar mobilen i stället. 1,5 timme tills jag kan gå hem.
15:45 Bloggar lite...
15:55 Måste sluta blogga och leta lite till innan jag går hem.
Är det föresten någon som vet något om någon som gjort något annorlunda för att få en festligare vardag? Kom gärna med tips i så fall.
08:30 Loggar in på datorn, kollar mailen och snabbtittar igenom gårdagens program. Hinner kolla några bloggar också.
09:00 Morgonmöte, skäms lite för gårdagens gäst som jag bokat var inte så bra.
09:30 Går ner till redigeringen och ägnar en halvtimme åt att få redigeraren att förstå vad jag vill med mitt nästa inslag. Får ont i huvudet av allt fladdrande med armarna och visionerande.
10:00 Börjar tanka in materialet samtidigt som folk kommer och går i redigeringen med en den ena frågan efter den andra.
10:30 Möte om programproduktion - ganska intressant men inser ganska snart att det nog inte vänder sig till oss som bara har 1,5 månad kvar att jobba i bygget.
12:00 Äter upp andra halvan av pizzan som vi köpte igår. Inte så god och jag svär inombords åt att jag tvingas konversera och inte får läsa min tidning ifred.
13:00 Får ett tips om ett case till ett reportage som måste spelas in nästa vecka. Jag har sökt igenom nästan hela internet utan att lyckas själv så jag slänger mig på luren och ringer till tipset. Hon är superbra och vi ska ses i Stockholm nästa fredag. Hurra!
13:30 Ringer hem och frågar om maken fortfarande är sur - skrek åt honom i natt då han inte lyckades få E att somna om. (Som att det vore hans fel men just då var det det)
13:33 Googlar och letar på alla andra tänkbara sätt efter fler case. Nu letar jag någon vars liv räddades av lottovinsten. Shit vad svårt. Ingen vill ställa upp med namn och bild och ingen verkar heller just ha blivit så mycket lyckligare.
Får tipset av en kollega att han hört talas om någpn med filosofin att man kan tänka sig rik. Tror man att man är rik och lever därefter så bli man också rikare. Jag har trott att jag varit rik så länge att alla mina sparkonton krympt till hälften så jag tror inte på hans teori.
13:50 Letar vidare
14:20 Letar fortfarande
15:00 Svarar i telefon och får lyssna på en arg tittare i 10 minuter.
15:30 Låter bli att svara i telefonen-huvudvärken gör att jag inte orkar lyssna på någons gnäll.
15:35 Börjar titta på klockan och tror att den stannat, kollar mobilen i stället. 1,5 timme tills jag kan gå hem.
15:45 Bloggar lite...
15:55 Måste sluta blogga och leta lite till innan jag går hem.
Är det föresten någon som vet något om någon som gjort något annorlunda för att få en festligare vardag? Kom gärna med tips i så fall.
måndag 12 november 2007
Mitt ex???
Hallå, har mitt ex bytt namn, blivit VD och jobbar ihop med Linda Skugge?
Hur lik får man egentligen vara - vem är det jag har varit ihop med, egentligen?
Kolla in bilden i detta reportage!
Hur lik får man egentligen vara - vem är det jag har varit ihop med, egentligen?
Kolla in bilden i detta reportage!
Vår son
Det märks att E ärvt föräldrarnas intresse för skor. Han "städar" skohyllan minst en gång om dagen!
C - snart kommer vi!
Fick i helgen veta att vi till sommaren kommer att få ett STORT ekonomiskt bidrag från mycket oväntat håll. Pengarna ska användas till en minnesvärd resa och A höll genast med om att det var dags att besöka andra sida jorden. Sommaren är kanske inte bästa årstiden men så fort pengarna är på kontot så bokar vi resan.
Om du fortfarande vill förstås?...
Om du fortfarande vill förstås?...
fredag 9 november 2007
Mera hus
Bild från hemnet.seÄven detta paradis är till salu på Carlslid. Ska köpa en trisslott i dag och blir det vinst så slår vi till.
Vill ha!!!
Bild från hemnet.seVärsta drömhuset är till salu, mitt inne i stan.
Vi ska kolla men det kommer säkert att bli sååå dyrt.
torsdag 8 november 2007
För liten
Eskil väger för lite!
Ja, att han var liten visste vi ju redan men tydligen så är han FÖR liten. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, det känns som att det är vårt fel - stackarn, nåt vi gör gör att han inte växer. Men vad?
De ringde från barnkliniken och sa att de var oroade över hans viktuppgång. De mäter tydligen i något slags poängsystem där 0 är det normala. När E föddes låg han på -2,5, när han var 6 månader -1,5 men nu ligger han på -3,0!!! Just nu för vi matdagbok där vi väger och mäter mista lilla gram han stoppar i sig, den ska sen en dietist och läkare utvärdera för att se vad som ska göras. De säger att det inte är vårt fel men hur kan det vara någon annans?
Ska det aldrig bara få bli helt normalt så att man bara kan få vara och njuta. Är det vi ska minnas av hans småbarnstid bara oro för än det ena än det andra?
Ja, att han var liten visste vi ju redan men tydligen så är han FÖR liten. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, det känns som att det är vårt fel - stackarn, nåt vi gör gör att han inte växer. Men vad?
De ringde från barnkliniken och sa att de var oroade över hans viktuppgång. De mäter tydligen i något slags poängsystem där 0 är det normala. När E föddes låg han på -2,5, när han var 6 månader -1,5 men nu ligger han på -3,0!!! Just nu för vi matdagbok där vi väger och mäter mista lilla gram han stoppar i sig, den ska sen en dietist och läkare utvärdera för att se vad som ska göras. De säger att det inte är vårt fel men hur kan det vara någon annans?
Ska det aldrig bara få bli helt normalt så att man bara kan få vara och njuta. Är det vi ska minnas av hans småbarnstid bara oro för än det ena än det andra?
onsdag 7 november 2007
Peppar, peppar
Vet egentligen inte om jag vågar skriva ner det - tänk om det försvinner då jag sätter riktiga ord på det? Men jag gör det ändå för i morse vakande jag för första gången på 1 år och 3 månader utvilad. Jag vet, gossen är ju bara 1 år och 1,5 vecka men de sista gravidmånaderna var inte heller så snälla mot nattsömnen.
Hur som hellst så verkar "metoden" ha fungerat!!!
I går kväll snyftade Eskil i 1,5 minut och sedan somnade han - helt själv!
Vi hörde hur han vaknade till någon gång under natten men efter några sekunder så snarkade han igen. 04:15 var det tomt i magen och han fick välling varpå han slocknade direkt flaskan var tom och jag vakande av min väckarklocka 06:50. Gossen ropade 5 minuter senare och vi skrattade då vi hämtade in honom till vår säng.
Underbara dag!!!
Hur som hellst så verkar "metoden" ha fungerat!!!
I går kväll snyftade Eskil i 1,5 minut och sedan somnade han - helt själv!
Vi hörde hur han vaknade till någon gång under natten men efter några sekunder så snarkade han igen. 04:15 var det tomt i magen och han fick välling varpå han slocknade direkt flaskan var tom och jag vakande av min väckarklocka 06:50. Gossen ropade 5 minuter senare och vi skrattade då vi hämtade in honom till vår säng.
Underbara dag!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)