lördag 28 juni 2008
fredag 27 juni 2008
Bildbevis
Hade jag bara vetat att det funkade att blogga från A:s mobil hade jag skickat in fler bilder men jag fick bara ett felmeddelande.
Här kommer i alla fall bildbevisen på vår uuuuuunderbara charterresa.
torsdag 19 juni 2008
lördag 14 juni 2008
Beachen - here we come
Nu äntligen så är resan bokad och redan på tisdag så drar vi till den här stranden.Hurra!
fredag 13 juni 2008
onsdag 11 juni 2008
Sant på nåt sätt
Nu har nog de flesta vi känner nåtts av nyheten att det är fler barn på väg. Känns skönt att ha det ute i luften så att det blir sant, i förrgår när jag fick in en glasbit i foten fick jag till och med berätta för en läkare (innan jag skulle få bedövning). Samtidigit så får jag lite ont i magen, det är så tidigt, kanske går det inte som det ska. Ska verkligen alla veta då?
Det känns redan som att jag har en mage men det är bara den förra magen som numera inte behöver hållas in. Är det ok att se ut som att man är i fjärde månaden när man bara är i andra?
Det känns redan som att jag har en mage men det är bara den förra magen som numera inte behöver hållas in. Är det ok att se ut som att man är i fjärde månaden när man bara är i andra?
tisdag 10 juni 2008
Ledtråd
För er som inte riktigt kopplat, läs texten på Eskils tröja. Detta gäller från och med någon gång i januari 2009.
måndag 9 juni 2008
lördag 7 juni 2008
Tack för en underbar kväll
God mat och goda vänner. Kan inte kännas bättre att bli 30 i sällskap av er.Love you!
fredag 6 juni 2008
lördag 31 maj 2008
onsdag 28 maj 2008
Jag drömmer om tyll...
Vackra frisyrer, höga klckar, tyllkjolar och snörda liv.
Jag vill också!
Gå på bal alltså.
Tittade igenom ALLA bilderna på både VF och VK:s hemsidor och känner mig så himla gammal. Eller i alla fall så ogift med en man i försvaret eller så extremt gift med en man som inte blir bjuden på officersbal. Är en bal ett minne blott, hör det till de unga vackra?
Jag minns känslan av att välja ut klänningen, fixa håret, minglet innan och den vackra bilen. Känslan av att vara vackrast i världen och få gå längs den röda mattan. Alla fotoblixtar.
Hur blir man bjuden på bal efter 30?
Jag vill också!
Gå på bal alltså.
Tittade igenom ALLA bilderna på både VF och VK:s hemsidor och känner mig så himla gammal. Eller i alla fall så ogift med en man i försvaret eller så extremt gift med en man som inte blir bjuden på officersbal. Är en bal ett minne blott, hör det till de unga vackra?
Jag minns känslan av att välja ut klänningen, fixa håret, minglet innan och den vackra bilen. Känslan av att vara vackrast i världen och få gå längs den röda mattan. Alla fotoblixtar.
Hur blir man bjuden på bal efter 30?
tisdag 27 maj 2008
Utmaning från Cecilia, gör den du med!
TRE namn jag går under:
- JG, eller Jennie-Gull som min mamma fortfarande envisas med att kalla mig.
- Maaaaaaammaaaaaaaaa av Eskil som nu är inne i en hysterisk mammaperiod. Fast jag tror inte att han fattar att han måste vilja något när han ropar, han tycker bara att det är kul att få en reaktion. Jag tycker dock INTE att det är så kul, längre.
- Älskling, så ofta av min man att jag nu hajjar till mer då han kallar mig vid namn.
TRE saker som skrämmer mig:
- Att det ska hända Eskil eller Andreas något.
- Alla sjukdomar som jag kan drabbas av och som kan innebära att jag antingen dör eller blir gravt handikappad.
- Kilona som smyger sig fast runt magen...
TRE saker jag har på mig:
- Denimklänning från HM. Älskar klänningar som döljer hullet och som kan bäras med...
- Tights. Alltid tights numera då alla andra byxor antingen är för små eller har spruckit i grenen.
- Stringtrosor. Usch och blä. Förr gick jag alltid i string nu känns det helt fel, naket på något sätt. Men vad gör man då inget annat finns rent?
TRE sanningar:
- Det gör ont att föda barn!
- Små barn små problem, stora barn stora problem. Eskil är bara 1,5 år, shit vart ska detta sluta?
- Det blir aldrig som man tänkt sig. Mantrat i mitt liv, fattar inte att jag fortfarande orkar hoppas.
TRE saker jag verkligen vill ha:
- Ett hus, helst det på Griisbacka/Grubbe som är ute just nu.
- En charterresa
- 300 000kronor till kontantinsats
- JG, eller Jennie-Gull som min mamma fortfarande envisas med att kalla mig.
- Maaaaaaammaaaaaaaaa av Eskil som nu är inne i en hysterisk mammaperiod. Fast jag tror inte att han fattar att han måste vilja något när han ropar, han tycker bara att det är kul att få en reaktion. Jag tycker dock INTE att det är så kul, längre.
- Älskling, så ofta av min man att jag nu hajjar till mer då han kallar mig vid namn.
TRE saker som skrämmer mig:
- Att det ska hända Eskil eller Andreas något.
- Alla sjukdomar som jag kan drabbas av och som kan innebära att jag antingen dör eller blir gravt handikappad.
- Kilona som smyger sig fast runt magen...
TRE saker jag har på mig:
- Denimklänning från HM. Älskar klänningar som döljer hullet och som kan bäras med...
- Tights. Alltid tights numera då alla andra byxor antingen är för små eller har spruckit i grenen.
- Stringtrosor. Usch och blä. Förr gick jag alltid i string nu känns det helt fel, naket på något sätt. Men vad gör man då inget annat finns rent?
TRE sanningar:
- Det gör ont att föda barn!
- Små barn små problem, stora barn stora problem. Eskil är bara 1,5 år, shit vart ska detta sluta?
- Det blir aldrig som man tänkt sig. Mantrat i mitt liv, fattar inte att jag fortfarande orkar hoppas.
TRE saker jag verkligen vill ha:
- Ett hus, helst det på Griisbacka/Grubbe som är ute just nu.
- En charterresa
- 300 000kronor till kontantinsats
söndag 18 maj 2008
måndag 12 maj 2008
Hurra!
Allt har vänt och livet är underbart.
I stället för välling har vi nu fått recept på barnsondnäring och peppar peppar Eskil älskar den. Vet inte om det är det men vi har fått en ny unge, det känns helt underbart. Han sitter vid bordet och skrattar, äter nästan en hel blodpuddingskiva, känner hunger och går till sin stol i köket och vill upp, äter gröt till frukost och vill ha mellanmål. Jag är mållös.
I helgen fick vi för första gången känna hur det är att ha en riktig familj vid middagsbordet. Vi skålade och njööööt.
Håll tummarna att det håller i sig.
I stället för välling har vi nu fått recept på barnsondnäring och peppar peppar Eskil älskar den. Vet inte om det är det men vi har fått en ny unge, det känns helt underbart. Han sitter vid bordet och skrattar, äter nästan en hel blodpuddingskiva, känner hunger och går till sin stol i köket och vill upp, äter gröt till frukost och vill ha mellanmål. Jag är mållös.
I helgen fick vi för första gången känna hur det är att ha en riktig familj vid middagsbordet. Vi skålade och njööööt.
Håll tummarna att det håller i sig.
fredag 9 maj 2008
Var är min CHARTER???!!!
Jag är verkligen vad man kan kalla en bitterfi--a. I alla fall hemma med min man. Jag kan bara inte släppa saker och tycker sååååå synd om mig själv. Varför blir det inte som jaaaaag vill, skriker jag inombords!
Jag har aldeles för stora förväntningar på livet och blir det inte som JAG har förväntat mig och planerat så kan det lika gärna få va.
Jag har drömt om en charterresa i två år. Redan på bröllopsresan i Malaysia så bestämde vi att vi skulle ta en charter. Jag blev gravid och resan skjöts upp.
När Eskil föddes så sa vi att vi skulle åka under föräldraledigheten, då behövde ju bara en av oss behövde ta semester. A fick ett nytt jobb och det var svårt att ta ledigt. Resan skjöts upp. I vintras var det så ganska lägligt men Eskil började gå så sent och vi kände att det skulle vara bättre att åka när han kunde gå själv. Roligare för honom om han kunde vara i sanden mm.
Men nu, inför våra 30-årsdagar, så skulle det bära av. Inleda sommaren med en vecka under solen och stoltsera på kalaset med en underbar bränna. Äntligen.
Men så vill A:s mamma, som under sex månader bosatt sig på en väldigt otillgänglig plats i Nordnorge, att vi ska hälsa på. Resan dit går på närmare 10 000 spänn. Vi måste åka i början av sommaren för sen kommer hon ju hem. Enligt A så måste vi inte åka men han skulle aldrig kunna säga till sin mamma att vi drar på charter i stället = ingen charterresa nu heller.
Här kommer bittermusen in i bilden. För jag hävdar nu bestämt att det ALDRIG kommer att bli någon charter. A säger senare i sommar men då är det ju plågsamt varmt för Eskil, han säger hösten men då kanske jag är gravid och jag åker inte på en resa till när han dricker drinkar och jag sitterbredvid med en cola. Vintern då? Jaha, nu när JAG har fått ett nytt jobb, då ska vi åka. När hans var nytt då var det ju helt omöjligt. Nästa sommar? Näe, då har vi kanske två barn = en spädis som JAG ska amma. Nej, det blir helt enkelt ingen charter.
Sån här är jag och jag skäms. Vad det nu är blir så kan det ju omöjligt bli roligt. Under norgeresan kommer jag att sura och blir det en charter så blir det väl katastrof det med bara för att jag surat mig till det.
Vad ska jag göra, jag kan bara inte låta bli och jag tycker att allt är A:s fel.
Jag har aldeles för stora förväntningar på livet och blir det inte som JAG har förväntat mig och planerat så kan det lika gärna få va.
Jag har drömt om en charterresa i två år. Redan på bröllopsresan i Malaysia så bestämde vi att vi skulle ta en charter. Jag blev gravid och resan skjöts upp.
När Eskil föddes så sa vi att vi skulle åka under föräldraledigheten, då behövde ju bara en av oss behövde ta semester. A fick ett nytt jobb och det var svårt att ta ledigt. Resan skjöts upp. I vintras var det så ganska lägligt men Eskil började gå så sent och vi kände att det skulle vara bättre att åka när han kunde gå själv. Roligare för honom om han kunde vara i sanden mm.
Men nu, inför våra 30-årsdagar, så skulle det bära av. Inleda sommaren med en vecka under solen och stoltsera på kalaset med en underbar bränna. Äntligen.
Men så vill A:s mamma, som under sex månader bosatt sig på en väldigt otillgänglig plats i Nordnorge, att vi ska hälsa på. Resan dit går på närmare 10 000 spänn. Vi måste åka i början av sommaren för sen kommer hon ju hem. Enligt A så måste vi inte åka men han skulle aldrig kunna säga till sin mamma att vi drar på charter i stället = ingen charterresa nu heller.
Här kommer bittermusen in i bilden. För jag hävdar nu bestämt att det ALDRIG kommer att bli någon charter. A säger senare i sommar men då är det ju plågsamt varmt för Eskil, han säger hösten men då kanske jag är gravid och jag åker inte på en resa till när han dricker drinkar och jag sitterbredvid med en cola. Vintern då? Jaha, nu när JAG har fått ett nytt jobb, då ska vi åka. När hans var nytt då var det ju helt omöjligt. Nästa sommar? Näe, då har vi kanske två barn = en spädis som JAG ska amma. Nej, det blir helt enkelt ingen charter.
Sån här är jag och jag skäms. Vad det nu är blir så kan det ju omöjligt bli roligt. Under norgeresan kommer jag att sura och blir det en charter så blir det väl katastrof det med bara för att jag surat mig till det.
Vad ska jag göra, jag kan bara inte låta bli och jag tycker att allt är A:s fel.
onsdag 7 maj 2008
Utmaning
Vilken är den mest kända/ största person som du är två handslag bort i från?
För min del är det Kofi Annan.
För min del är det Kofi Annan.
Tankeställare
När ett flygplan taxar in till gaten så säger cabinpersonalen flera gånger till om att man absolut INTE får ta av sig säkerhetsbältet och att mittgången MÅSTE lämnas fri från handbagage.
Ett plan som taxar in eller ut på landningsbanan får max köra 15km/h och allt som händer övervakas NOGA av flygledartornet.
Så kliver man av planet, hämtar ut sin tunga väska och tränger in sig i en överfull flygbuss. Flera av passagerarna tvingas stå och hålla i sig i ett snöre i taket. Bussen kör ut på E4:an i 110 knyck.
Om man skulle sitta på ett plan som ska tankas så är säkerheten rigorös. Ingen får sitta fast i säkerhetsbälte, räddningstjänsten ska stå påklädda och beredda och nödutgångarna påvisas.
Flygplansbränslet är väldigt svårantändligt och slangen skruvas fast så det finns ingen möjlighet till läkage.
Så ska man tanka bilen, man sätter slangen i hålet och trycker på automatikknappen. Barnet sitter fastspänt i krånglig bilbarnstol i baksätet och själv pratar man i mobiltelefonen. Detta medan bensin är VÄLDIGT lättantändligt.
Ett plan som taxar in eller ut på landningsbanan får max köra 15km/h och allt som händer övervakas NOGA av flygledartornet.
Så kliver man av planet, hämtar ut sin tunga väska och tränger in sig i en överfull flygbuss. Flera av passagerarna tvingas stå och hålla i sig i ett snöre i taket. Bussen kör ut på E4:an i 110 knyck.
Om man skulle sitta på ett plan som ska tankas så är säkerheten rigorös. Ingen får sitta fast i säkerhetsbälte, räddningstjänsten ska stå påklädda och beredda och nödutgångarna påvisas.
Flygplansbränslet är väldigt svårantändligt och slangen skruvas fast så det finns ingen möjlighet till läkage.
Så ska man tanka bilen, man sätter slangen i hålet och trycker på automatikknappen. Barnet sitter fastspänt i krånglig bilbarnstol i baksätet och själv pratar man i mobiltelefonen. Detta medan bensin är VÄLDIGT lättantändligt.
tisdag 6 maj 2008
Gråter
Alla har vi våra problem, och alla tycker vi säkert att just våra problem är extra jobbiga. När man har problem så vill man på något sätt få cred för det. Man vill att andra ska förstå hur jobbigt det är och tycka att man gör det bra trots allt. Men det finurliga med dessa problem är att de är individuella. Vi har våra problem, andra har sina och har man inte varit i samma situation så GÅR det inte att förstå.
I går grät jag, länge.
Orsak = Eskil åt på McDonalds
Ni har väl alla kanske hört om VÅRT problem, Eskil äter dåligt. Trots välmenande ord så tror jag inte att ni förstår hur jobbigt det är. Sex gånger om dagen äter han/ eller äter han inte. Sex gånger om dagen gruvar man för hur det ska gå den här gången. Sex gånger om dagen så gör vi allt för att hitta på nya saker och smaker som kanske ska fungera. Vi gör speciella grytor, inte speciella grytor, vi försöker med sött och salt, kallt och varmt, äta själv inte äta själv, leka inte leka med maten, äta inne äta ute, tillsammans med andra och själv. Vi provar allt. Ingenting fungerar.
Ibland äter han men oftast inte.
Andra säger att han ser ju så pigg ut och just då kanske han tar sig en tugga eller två och kommentaren ”men se, han äter ju visst” dröjer inte länge.
Tack för den.
Det har nu gått tre dagar och allt han ätit är en bulle, några pinjenötter, en flaska välling och kanske något litet mer. Det har nu gått så långt att vi provat med ostkrokar och choklad och glass. Inte ens det går ner mer än en eller två teskedar.
Eskil har haft samma blöjstorlek i ett år. Låter konstigt men varje gång vi köper ett nytt paket så knyter det sig i magen. Ett och ett halvt kilo kvar.
Jag och A bråkar på morgonen men orsaken är egentligen att A är ledsen för att det inte var något kiss i blöjan som suttit på hela natten.
Jackan som borde varit urvuxen sedan ett år passar fortfarande – jag har ändå plockat undan den.
Utan mat i tre dagar så orkar vi inte. Vi skiter i att försöka. Vi går på McDonalds och köper en glass åt Eskil. Han vill inte ha. Däremot så gapar han ivrigt och äter upp 25g hamburgare.
Därför grät jag.
I går grät jag, länge.
Orsak = Eskil åt på McDonalds
Ni har väl alla kanske hört om VÅRT problem, Eskil äter dåligt. Trots välmenande ord så tror jag inte att ni förstår hur jobbigt det är. Sex gånger om dagen äter han/ eller äter han inte. Sex gånger om dagen gruvar man för hur det ska gå den här gången. Sex gånger om dagen så gör vi allt för att hitta på nya saker och smaker som kanske ska fungera. Vi gör speciella grytor, inte speciella grytor, vi försöker med sött och salt, kallt och varmt, äta själv inte äta själv, leka inte leka med maten, äta inne äta ute, tillsammans med andra och själv. Vi provar allt. Ingenting fungerar.
Ibland äter han men oftast inte.
Andra säger att han ser ju så pigg ut och just då kanske han tar sig en tugga eller två och kommentaren ”men se, han äter ju visst” dröjer inte länge.
Tack för den.
Det har nu gått tre dagar och allt han ätit är en bulle, några pinjenötter, en flaska välling och kanske något litet mer. Det har nu gått så långt att vi provat med ostkrokar och choklad och glass. Inte ens det går ner mer än en eller två teskedar.
Eskil har haft samma blöjstorlek i ett år. Låter konstigt men varje gång vi köper ett nytt paket så knyter det sig i magen. Ett och ett halvt kilo kvar.
Jag och A bråkar på morgonen men orsaken är egentligen att A är ledsen för att det inte var något kiss i blöjan som suttit på hela natten.
Jackan som borde varit urvuxen sedan ett år passar fortfarande – jag har ändå plockat undan den.
Utan mat i tre dagar så orkar vi inte. Vi skiter i att försöka. Vi går på McDonalds och köper en glass åt Eskil. Han vill inte ha. Däremot så gapar han ivrigt och äter upp 25g hamburgare.
Därför grät jag.
måndag 5 maj 2008
Neeeej
Känner mig lite konstig i huvudet och tror att det är för att jag varit ute i gassande solen för länge.
Kittlar lite i näsan och förvånas över den tidiga pollenreaktionen.
Kroppen värker.
Jag nyser.
Vaknar i morse med ont i halsen - NEEEEEEJ, inte igen. Jag var ju nyss förkyld och hade precis fått tillbaka orken.
Men icke - nu rinner snoren och huvudet känns degigt.
Kittlar lite i näsan och förvånas över den tidiga pollenreaktionen.
Kroppen värker.
Jag nyser.
Vaknar i morse med ont i halsen - NEEEEEEJ, inte igen. Jag var ju nyss förkyld och hade precis fått tillbaka orken.
Men icke - nu rinner snoren och huvudet känns degigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)