Jullov

Redan på G

Näe, det spelar ingen roll hur ofta man säger det men det BLIR verkligen aldrig som man har tänkt sig. Varje dag är en dag med sina överraskningar, bra som dåliga.
Natten mot i går var nog den största på några månader.
JAG FICK VÄRKAR!!!
Hade en konstig oro i kroppen och då E varit magsjuk så tänkte jag mest att det nu var min tur. Jag försökte ändå lägga mig men magen värkte - dock inte hela tiden. Efter ca 2 timmar slog det mig att det kom och gick det onda, regelbundet, med ca 7 minuters mellanrum. Konstigt, det kan väl ändå inte...nä, slog bort tanken både en och två gånger. Efter tre timmars vånda så ringde jag ändå till förlossningen. Jag ville bara att de skulle skratta åt mig och säga att allt var ok. I stället så blev barnmorskan allvarlig och bad mig komma in på en gång. Jag hade väl inte tänkt få barn innan nyår, var hennes kommentar.
Panik!!! Det här fanns verkligen inte i min tankevärld just nu. A jobbade natt så det var bara att ringa dit och be honom komma hem. Väcka svärmor för att komma och passa E och ut på de snöiga vägarna.
Väl där med påsatt CTG så fick vi det svart på vitt. Lillebror hade påbörjat sin resa.
I v 34!!!
Kanske hade han tagit en paus av sig själv men varken vi eller barnmorskan vågade chansa så det blev en spruta med Bricanyl som ska stoppa värkarna. De hade visserligen redan gjort lite effekt men kanske kan jag ändå gå tiden ut.
Värkarna försvann och vi åkte omtumlande hem.

Kanske ska vi börja tänka på att vi ska få en lillebror nu. I allt ståhej med hus och jul har vi inte ägnat knyttet så många tankar. På juldagen ska vi nog sätta ihop sängen...

Förbaskade korvgubbe!

Ibland slarvar jag med lunchen. Jag vill springa ärenden på stan i stället för att äta och då får det bli en korv.
Men nu har han sabbat det för mig. Den där korvgubben som tror att han känner mig. De står så tätt de där gubbarna så det går inte att smita förbi honom heller. Korv är en ganska dålig lunch, speciellt då man är gravid. Att sen äta den på springande fot är ännu värre. När jag ägnar mig åt detta vill jag alltså göra det lite i smyg, det är nästan så att jag förnekar det lite för mig själv. Men den där gubben alltså, han tjoar högt om jag går förbi som om jag var där varje dag och han pratar högt om hur jag mår osv. Jag känner hur folk tittar och säkert tänker de att jag verkligen är en stammis.
Vad ska jag ta mig till, vad vill han mig? Fattar han inte att man inte vill känna korvgubben! Han skulle öka försäljningen avsevärt om han inte låtsades om sina kunder.

Luciafirande

Jag nöp Andreas i armen flera gånger - titta, titta på honom! -Titta på vår Eskil, titta hur han sjunger, titta han står alldeles stilla. Titta!

Gulllebarnet har sjungit luciasånger hela veckan och i dag så stod han där bland alla andra och sjöng. Han sjöng till och med på engelska. Hur det lät vet jag inte för vi stod så långt borta men Eskil trodde att han kunde låten. Min lilla gurka - en stjärngosse!

Kl 04:30

Låtsas vara pigg som en lärka, ta på sig nåt snyggt och sminka sig noggrannt. Alla sover men här på jobbet är det fullt ös. Om några timmar vaknar familjen och jag kan ringa och säga god morgon. Halv elva tackar jag för mig och går hem. Åh vad jag älskar morgonpassen.

No more furu

Furu må vara på väg tillbaka men inte i mitt hem. I helgen blev furutrappan vit och oj vad snyggt det blev.

Vadå 1:a advent

Traditionsenligt så begav vi oss ner på stan i söndags. Hade föreställt mig hur Eskil träffade tomten och fascinerades av alla ljus och lallade med i julsångerna. Men barn bryr sig inte om advent, i alla fall inte om det står en karusell mitt på torget. Så karusell fick det bli. Regnet och slasket gjorde att inte jag heller kom i stämning men tur att guldgossen njöt.

Appropå magen...

Den är stor, jättestor. Var på ett extra ultraljud i går för att göra en viktskattning och det blir nog en större pojke än Eskil. I alla fall om han får vara kvar tiden ut. Jag är nu i vecka 30, bara tio kvar, eller sju, eller tolv. Å det är en viljestark en, ligger jag fel så sparkar han till, har jag för tighta byxor blir han tokig och vill jag sova så gör han kullerbyttor. Eskil kittlade till lite då och då och sträckte på sig på sin höjd. Helt annorlunda alltså.

Vi funderar och funderar på namn men det verkar stört omöjligt.

Värken sitter fortafrande i men nu har jag på nåt sätt vant mig vid den på dagtid men i går fick jag utskrivet nån supertablett så i natt sov jag en hel natt för första gången på flera veckor. Skönt att slippa gå upp och vandra kring 02-snåret.

Our house, in the middle of the street...

Jo, jag lever men det finns dock bara en sak i mitt liv numera. Huset.
Andreas är äntligen hemma efter tre veckor på kurs i Stockholm så äntligen får vi börja fixa på allvar. Vi målar och tapetserar, spikar och sågar. Packar upp och möblerar om, tar fram och rensar bort. All ledig tid spenderas inom vårt gula hus väggar elller på K-Rauta som har det mesta vi behöver. Jag vill bara vara hemma och gå omkring och pyssla och håll i er nu LAGA MAT! Jag vet, jag hatar ju egentligen att vara i köket och jag är urkass på att laga mat. Men helt plötsligt så har köket blivit mitt favoritställe och alltid finns det något man kan laga eller baka.
Tror att det handlar om att jag aldrig bott med ett kök som jag gillar och som är funktionellt. Vårt kök nu är helt underbart stort, man ser ut på gården åt alla håll, det finns massor av bänkyta och det är husets hjärta. Alla kommer till köket och sitter där lääänge.
Så kom förbi på en kaka om ni saknar mig vetja! I går hittade jag ett drömrecept på kladkaka och jag gör gärna en till.

Älskade sötis

Jag har alltid fått en liten tår i ögat när jag gått förbi dagis och sett små barn i färgglada västar. De känns så stora men ändå små på samma gång. Det har känts avlägset att mitt lilla barn skulle höra till den skaran men nu är det bara att inse att han är en av dem. När jag hämtar på dagis brukar jag gömma mig och spionera en stund bara för att få ta in känslan. Mitt barn, min lilla prins leker med egna kompisar och klarar sig så bra fast vi inte är där. Jag tror nog att vi gjort ett ganska bra jobb.

Hårdrocksfest

40 inköpta peruker med obligatorisk användning. Kan det vara någon annan arbetsplats än TV4? Kul fest även för en gravid och nykter tjockis. Det var min helg förutom farsdagsfirande och husfix. Kram på er!

Numera Griisbackabo

Numera bor jag inte längre Öst på Stan. Storgatan är inte längre min hemvist. Eller på sätt och vis men den har övergått till Backenvägen någon stans efter Väst på Stan. Östermalms Livs är inte längre kvartersbutiken å huset är inte längre rosa.
Nu bor jag i mina drömmars hus, öst eller väst känns oviktigt för det går i alla fall att snabbt cykla ner på stan. Huset är gult och ståtligt och Backenvägen känns vuxet på nåt sätt. Vi har gjort ett val, här vill vi bo. Kanske för resten av livet. Numera heter kvartersbutiken Konsum och har öppet alla dagar till 22, två bensinmackar runt hörnet, videobutik snett över gatan och en pizzeria. Möbelaffär bakom träden på framsidan, gym efter trafikljusen å dessutom en bankomat ett stankast från brevlådan.
Mina drömmars hus.
Jag bor i det nu.

Hur svårt kan det va att städa så det blir rent?

Om man har ett jobb som man får betalt för att göra - gör man inte jobbet då?
Tydligen så fungerar det i alla fall inte så hos de olika städfirmorna i stan. Han som ägt vårt hus har anlitat en städfirma för dyyyra pengar för att göra flyttstädningen. En firma med utbildad personal och bra utrustning. Dessutom så gör de flyttstädningar varje dag så de borde ju veta vad det är för något.
I går besiktade vi städningen och förväntade oss ett skinande blankt hus.
När vi öppnade dörren så luktade det gott, nu i efterhand kan man tvivla på om det var efter skurningn eller bara doftmedel. Listan på vad som inte var städat kan göras lååååång.
- Ugnen smutsig
- Kyl/frys ej städat
- Ej putsat/torkat mellan förnster
- Skåpluckor ej torkade = mat och fettfläckar finns kvar
- Glaset i duschkabin ej rengjord
- Speglar urusligt avtorkade
-Garderober inte städade

Jag fattar inte vad de håller på med egentligen? Städat ska vara städat, punkt. Efter att ha pratat med andra så förstår jag att detta är väldigt vanligt förekommande.

Bevvan-mamma

Om någon så är jag en Andrea-mamma.
Fy, jag som verkligen inte gillade henne i serien. Töntig, tråkig och dessutom ful.
Men det kanske är sån jag blivit, på äldre dar.

Huset

Har jag sagt att vi fått nycklar till huset?
Det är inte helt vårt än men vi får vara där och pilla på och titta. Hurra! Jag är där varje dag och tittar och känner och fantiserar och möblerar ( i mitt huvud) och drömmer och myser. I går började vi måla ett rum, fint värre blir det, vårt nya sovrum.

I love my house!!!

Av vikt

Kul.
3 månader kvar och bara 3 kilo kvar till min maxvikt. Det kommer aldrig att gå. Hade lovat mig själv att inte gå över 75 kilo den här gravitideten heller men som ni säkert förstår så kommer det att vara en omöjlighet. Startvikten den här gången var visserligen på +7 kilo men planen var att slutresultatet skull ebli samma = att det inte skulle vara en omöjlighet att bli av med kilona sen.
Jag vill inte måsta hålla på med någon metod eller kur, det är inget för mig och jag vill inte måsta bli nåt träningsfreak.

Tyvärr är det enda jag vill ha GODIS och GLASS i stooooora lass.

Det här med sport

I dag pratar vi mycket sport på jobbet. Jag börjar tänka på kvartersfotbollen i mellanstadiet som mest troligt är orsaken till varför jag verkligen inte ser någon tjusning med sport. Enda anledningen till att det ibland är intressant är att alla anda tycker det och jag vill inte vara utanför.
I kvartersfotbollen tvingades jag att vara målvakt trots att jag var bollrädd. jag tränade och tränade på kvällar och helger. Lite bättre blev jag nog men framförallt så ställde jag upp. Men vad hände. När Gimocupen kom så lånades det in en målvakt från ett annat lag och jag fick sitta på bänken. Det var nog ingen som egentligen sa rakt ut varför men även som 10-åring fattar man... En vän berättade hur hans tränare sa - vi vill vinna den här matchen, så du får spela nästa gång. Kan man annat än förakta dessa sporter där det bara är de bästa som får chansen då?

Jul, jul

Läste om H:s jul-längtan och jag håller med. Jag vill ha juletid nu! Köpa julgran och pynta med tomtar och mysiga ljus. Planera julklappar och rimma.
I år ska vi fira jul i vårt nya hus, äta julmiddag i vårt underbara uterum och träffa tomten framför en sprakande brasa.
I dag köpte jag första julklappen - nedräkningen har börjat!

Högre lön tack!

Tror ni att det funkar att hänvisa till detta i en löneförhandling? Jag tror definitivt att jag blivit smartare. Numera vet jag att en fylla tär på krafterna, både en och två dagar efter konsumtionen. Jag vet också att man måste träna jä-ligt hårt för att få en kropp i trimm (= att jag aldrig någonsin kommer att få det för jag orkar aldrig träna särskillt hårt). Tidsbrist är ett ord vars innebörd nu sjunkit in och jag frågar mig hela tiden vad tusan jag gjorde hela tiden innan jag fick barn. Å jag har dessutom lärt mig svaret på den viktigaste frågan av dem alla, vad är det egentligen som betyder något? Jo, familjen, min familj, min man och mina barn. Utöver det handlar det om värdsliga saker. Jobbet är ett sätt att finansiera familjen och nöjen och konsumtion som var så stor del i mitt liv förr är faktiskt roligast tillsammans med mitt blodsband.
Vad tror ni att denna kunskap kan vara värd?
Jag satsar på minst 1000 spänn i månaden.

Idag

Det är någonting med idag. Jag är så himla trött, så trött. Har ändå inte gjort något i helgen förutom att hänga i en plaskpool på badhuset så det kan inte vara det som tröttat ut mig. Det är som att hela min kropp bara inte hängde med på dygnsbytet mellan i går och idag.