För ett tag sen kom nyheten att folk gifter sig på flygplatsen. Jag skrattade och fnös. Vem gör det? Nu vet jag. Min brorsa gifter sig där. I smyg så jag får veta via sms. Glad är jag förstås men lite sur att bli snuvad på festen.

Vill du leka med mig?

Fick en ny kompis idag. Gjorde helt sonika som man gjorde när man var liten. Gick och ringde på och frågade om hon ville leka. Eller jag frågade om hon ville hänga med på en promenad, hon sa ja och det slutade med fika hos oss. Hon har en liten tjej på tre månader och vi hade massor att prata om.
Jag har nämligen känt mig lite ensam på sista tiden. Dagarna är långa och jag bara måste fylla dem med något annat än amning och blöjbyten. Jag klarar inte av att sitta hemma hela dagarna utan bara måste ut på något. Ofta blir det en busstur ner på stan men nu tryter det i kassan så det nöjet måste jag dra ner på. Å bästa vännerna är liksom i ofas så det passar allt mer sällan att ses. Är det inte olika sovtider så är det läggningsrutiner som sätts, amning, sjukdom eller helt enkelt den stora tröttheten som gör att det inte blir av. En promenadvän i grannhuset är alltså precis vad jag behöver och istället för att sitta hemma och bara gnälla så gjorde jag slag i saken! Vem vet i sommar kanske det blir en sitta-i-trädgården-och-dricka-vin-vän?

Mysdag i blåsten

När börjar vi egentligen tycka illa om dåligt väder? Och när blir vädret dåligt?

För barn finns det verkligen inget dåligt väder, ute är underbart även om snön yr och blåsten tar sig in genom jackan.

I helgen tog vi oss ner till älven för lite drillparty för farbror Petter som fyllde år.

Ungarna stortrivdes såklart och även jag så länge som det fanns varm choklad och korv att grilla.

Lillen var också med. Vi ställde helt sonika liggdelen på en pulka och drog de båda gossarna - den större på Bobben.

Har tillverkat ett linne med två hål för brösten så att amma där ner vid älven gick också väldigt bra. Tur var väl det för trots att jag senare började frysa om fötterna så blev det en heldag.

Just nu...

Vår tid

Jag läste nånstans att amning av ett litet barn tar ca 30 timmar i veckan. Nästan ett heltidsjobb alltså. Jag ska tänka på det och skita i att tvätten väntar och att dammsugaren längtar ut ur skrubben. -Jag jobbar faktiskt och jag ska njuta varenda sekund!

Vikten

Trots att jag själv egentligen är emot denna vikthysteri bland gravida och nyblivna mammor så kan jag ändå inte låta bli att glädjas åt att jag 3,5 v efter nedkomst tappat de kilon jag lagt på mig de senaste nio månaderna. 68 stod vågen på igår så nu återstår bara 5 kilo från förra graviditeten. Synd bara att kilona fyller ut rynkorna så bra. Kram kram

Vikten

Trots att jag själv egentligen är emot denna vikthysteri bland gravida och nyblivna mammor så kan jag ändå inte låta bli att glädjas åt att jag 3,5 v efter nedkomst tappat de kilon jag lagt på mig de senaste nio månaderna. 68 stod vågen på igår så nu återstår bara 5 kilo från förra graviditeten. Synd bara att kilona fyller ut rynkorna så bra. Kram kram

Han är pappas pojke nu

Åh, det värker så otroligt i mitt mammahjärta när jag får höra - Nej, pappa läsa saga! -Pappa blåsa såret. -Var pappa då?
Pappa är aldrig dum men jag får höra -Nej, dumma mamma! Tårarna bränner innanför ögonlocken och jag intalar mig att det bara är en period han går igenom. Att det egentligen inte har med mig att göra, att jag inte är sämre eller att pappa inte är bättre. Det bara är så just nu. Men det är svårt. Svårt att vara vuxen och mamma. Svårt att älska så mycket men se sin skatt välja någon annan.
Han är pappas pojke just nu och trots att jag unnar Andreas allt så gör det ont.
Men kanske så är det ändå det bästa för tillfället. Hellre jag ledsen än Eskil för tänk vad han skulle känna om det var mammas pojke. Då jag skulle måsta välja Valdemar framför honom då det var tid för amning och blöjbyten.
Jag får bita ihop och hoppas att han kommer tillbaka.

Vem vet, kanske är detta sista gången man har en bäbis hemma. Jag ska njuta av varenda sekund. Jag ska lukta och pussa och bara titta på honom när han ligger i sprattlande sömn. Jag ska ta in varje grimas han gör när magen jobbar och lägga varenda detalj i hans lilla nyfödda ansikt på minnet.
Jag ska också njuta av att han ligger i vagnen, hans ordlösa kommunikation och att allt han kräver är kärlek och mina bröst.
Jag ska passa på att läsa tidningen, flanera på stan, gå och fika, prata i telefon och vila i soffan.

Två veckor och två dagar...

...har nu gått sedan jag blev mor till två. Två underbara söner som var för sig och tillsammans fyller mig med så mycket känslor att hjärtat nästan brister.
Eskil har tagit livet som storebror med storm. Han har störtkoll på Varldemar och undrar var han är och missar inte en enda gång att säga hej, hejdå eller godnatt till honom liksom till mig och Andreas. På en gång blev han en självklar del av familjen. Eskil vill gärna hålla och krama och vill att Valdemar ska ligga på hans mage när de trittar på Bolibompa. Om Valdemar gråter i bilen brister Eskil ut i sång för att trösta - och Valdemr tystnar. Ja, hjärtat brister av stolthet och ändå har de bara gått två veckor.

Nu är lillebror här!

I morse kom äntligen lillebror till världen. 08.54 tittade han ut. 3480 g och 51 cm lång. Helt annan förlossning än Eskils men allt gick bra och trots overklighetskänslor så mår vi bra.

Man borde vara hemma

Jag vet att jag inte borde klaga, att jag egentligen bor i detland som har den bästa föräldraförsäkringen i hela världen, men ändå.
Jag tycker att det borde vara en självklarhet att inte behöva jobba de sista veckorna inann beräknad förlossning. En normal förlossning startar mellan veckan 37 och 42. Hur den startar vet man inte och det är olika från gång till gång. Att då måsta vara schemalagd och gå till jobbet tar på psyket.
Är det en värk jag känner? Är det förvärkar bara? Jag börjar jobba 04:00, när går gränsen? När ska jag tro att det går elller inte går över. Antingen så ringer jag och väcker, samt jagar iväg någon till jobbet i onödan sådär vid 3-snåret eller så blir det panik när klockan blivit för mycket och då hinner Luleborna inte få några morgonnyheter.

Väl på jobbet så tar det också på krafterna. Tänk om vattnet går när jag sitter på nya kontorsstolen? Vill jag att mina arbetskompisar ska dela det med mig? Vem ropar jag till från toan om vattnet går där?
Ja, det är jobbigt att jobba helt enkelt. Å visst kan jag ta föräldraledigt på bekostnad av min lilla ofödde bebbe men jag vill inte beröva honom på de dagarna och semester har jag inte så det räcker.

Det trycker på nu, nedåt alltså. Om två dagar föddes Eskil vilket innebär att jag kommer att slå mitt gravidrekord. Som det känns nu så kommer den här lilla krabaten att hänga kvar lite längre därinne. Men trots att jag kanske inte är i stånd att klaga, som bara var gravid 37 veckor sist jämfört med de som gått i 42 veckor, så har även detta sina nackdelar. Vid en normal graviditet så förväntar man sig ju inte barn förrän i v 40 och därefter så kommer de oliiiidliga veckorna. För mig börjar detta redan i övermorgon. Tänk om jag då måste gå i 42 veckor, det blir ju 5!!!! veckor mer. Jag dööör.

Julen i bilder

Julaftonsmorgonen inleddes med klappjakt som tomten ordnat under natten. Vad kan det vara han gömt?

En häst!!!

Premiärmiddag i underbara uterummet. Tänk vad omgivningen gör för feststämningen.

Så ett efterlängtat tomtebesök. Trots ett något tvivelaktigt skägg så välkomnades han med öppna armar, han hade ju "ket" med sig.

En bondgård!!!Juldagen spenderades i Bräntisbacken
Så blev det nyår och stort kalas med bland annat tremeningen Noel som gärna räcker ut en hjälpande hand.

17 personer på middag var ingen match i vårt underbara bonusrum.

Barn överallt i alla åldrar. Alla hittade en plats.

Gott nytt år!

Många minnesvärda saker har hänt under 2008 men det största är nog ändå huset som vi älskar.

Upp och ner

Sparven i mammas mage är inte lik sin bror. Det är lustigt egentligen hur de två redan har så olika personligheter.
Eskil var lugn och stillsam och hade på sin höjd hicka. Lillebror är helt vild och galen där inne och verkar inte sova många stunder. Eskil flöt obemärkt omkring medan jag kunde hoppa och studsa precis som vanligt medan kroppen reagerar negativt på brorsan med ständig värk.
Eskil å andra sidan har ju visat både prov på sin vilja och humör här ute så kanske blir det en sömnig och matfrisk en som kommer ut nu.

Men han verkar vela en hel del där inne i magen - verkar inte kunna bestämma sig om det är bra eller dåligt att ligga där och mysa. För två veckor sedan ville han ut medan han nu envist ligger i säte och spjärnar emot.
På onsdag så är det dock bestämt att han ska lägga sig tillrätta vare sig han vill det eller inte. 07:00 är det dags för vändningsförsök nummer 1 och tydligen så lyckas man i 50% av fallen. Håll tummarna då!

Jullov

Redan på G

Näe, det spelar ingen roll hur ofta man säger det men det BLIR verkligen aldrig som man har tänkt sig. Varje dag är en dag med sina överraskningar, bra som dåliga.
Natten mot i går var nog den största på några månader.
JAG FICK VÄRKAR!!!
Hade en konstig oro i kroppen och då E varit magsjuk så tänkte jag mest att det nu var min tur. Jag försökte ändå lägga mig men magen värkte - dock inte hela tiden. Efter ca 2 timmar slog det mig att det kom och gick det onda, regelbundet, med ca 7 minuters mellanrum. Konstigt, det kan väl ändå inte...nä, slog bort tanken både en och två gånger. Efter tre timmars vånda så ringde jag ändå till förlossningen. Jag ville bara att de skulle skratta åt mig och säga att allt var ok. I stället så blev barnmorskan allvarlig och bad mig komma in på en gång. Jag hade väl inte tänkt få barn innan nyår, var hennes kommentar.
Panik!!! Det här fanns verkligen inte i min tankevärld just nu. A jobbade natt så det var bara att ringa dit och be honom komma hem. Väcka svärmor för att komma och passa E och ut på de snöiga vägarna.
Väl där med påsatt CTG så fick vi det svart på vitt. Lillebror hade påbörjat sin resa.
I v 34!!!
Kanske hade han tagit en paus av sig själv men varken vi eller barnmorskan vågade chansa så det blev en spruta med Bricanyl som ska stoppa värkarna. De hade visserligen redan gjort lite effekt men kanske kan jag ändå gå tiden ut.
Värkarna försvann och vi åkte omtumlande hem.

Kanske ska vi börja tänka på att vi ska få en lillebror nu. I allt ståhej med hus och jul har vi inte ägnat knyttet så många tankar. På juldagen ska vi nog sätta ihop sängen...

Förbaskade korvgubbe!

Ibland slarvar jag med lunchen. Jag vill springa ärenden på stan i stället för att äta och då får det bli en korv.
Men nu har han sabbat det för mig. Den där korvgubben som tror att han känner mig. De står så tätt de där gubbarna så det går inte att smita förbi honom heller. Korv är en ganska dålig lunch, speciellt då man är gravid. Att sen äta den på springande fot är ännu värre. När jag ägnar mig åt detta vill jag alltså göra det lite i smyg, det är nästan så att jag förnekar det lite för mig själv. Men den där gubben alltså, han tjoar högt om jag går förbi som om jag var där varje dag och han pratar högt om hur jag mår osv. Jag känner hur folk tittar och säkert tänker de att jag verkligen är en stammis.
Vad ska jag ta mig till, vad vill han mig? Fattar han inte att man inte vill känna korvgubben! Han skulle öka försäljningen avsevärt om han inte låtsades om sina kunder.

Luciafirande

Jag nöp Andreas i armen flera gånger - titta, titta på honom! -Titta på vår Eskil, titta hur han sjunger, titta han står alldeles stilla. Titta!

Gulllebarnet har sjungit luciasånger hela veckan och i dag så stod han där bland alla andra och sjöng. Han sjöng till och med på engelska. Hur det lät vet jag inte för vi stod så långt borta men Eskil trodde att han kunde låten. Min lilla gurka - en stjärngosse!

Kl 04:30

Låtsas vara pigg som en lärka, ta på sig nåt snyggt och sminka sig noggrannt. Alla sover men här på jobbet är det fullt ös. Om några timmar vaknar familjen och jag kan ringa och säga god morgon. Halv elva tackar jag för mig och går hem. Åh vad jag älskar morgonpassen.