Var får ni er tid ifrån? För mig glider den bara mellan fingrarna. En enorm stress huserar i min mage över allt jag borde göra men inte hinner få gjort. Å vad gör jag istället? Ingenting! Känns det som i alla fall.
Jag vet att det är flera samtal jag borde ringa, till vänner som jag bryr mig om och som jag vill veta hur de har det. Men på kvällarna då barnen lagt sig och det skulle finnas tid då vill jag passa på att prata igenom dagen med min man. Men trots det så hinner inte vi inte ens göra det ordentligt. Jag lägger mig på kvällen och då han snarkar lätt bredvid mig så kommer jag på flera saker jag borde ha berättat.
Listan på saker som borde göras är lång, både mer akuta och andra av mer långsiktig art. Men på kvällanrna då barnen lagt sig och det skulle finnas tid då vill jag bara sitta i soffan och titta på nyheterna. Men trots det så inser jag när jag lägger mig för kvällen att varje nyhetsprogram avbröts av ett kallande barn eller helt enkelt bara gick in genom ena örat och ut genom andra.
Högen av tvätt är enorm, både av redan tvättad och otvättad tvätt. Men på kvällarna då barnen lagt sig så vill jag bara rensa i den synliga röran. Men trots det så får jag hoppa över flera högar när jag går runt och släcker huset för natten.
Hur får alla andra tid? Var hittar ni tiden att blogga, läsa, socialisera mm?
onsdag 25 augusti 2010
onsdag 11 augusti 2010
torsdag 5 augusti 2010
måndag 2 augusti 2010
Glömde ju...
...berätta det bästa med kalendern. Man utformar den själv, både omslag och innehåll. Lovely! HÄR kan du göra en egen.
Ibland så måste man bara ha saker för att de är så fina
Trots att jag inte behöver någon så var jag bara tvungen att beställa....TVÅ! En till mamman och en till pappan.
fredag 16 juli 2010
Att få komma ut
Ibland behövs det så lite. Att bara gå och ta en fika med vänner kan förgylla tillvaron så mycket att man får energi upp till öronen. Jag som normalt somnar framför tv:n vid 21.30 kom nu hem vid den tiden men full med lust att fejja och dona hemma. Sängen fick vänta till närmare midnatt.
Allt för sällan gör jag såna saker, som att lämna familjen och träffa vännerna på egen hand. Allt för ofta känner jag mig trött och orkeslös hemma. Allt för sällan är det jag som tar initiativ till dessa dejter och allt för ofta glömmer jag bort att orken försvinner bara man tar sig ut.
Allt för sällan gör jag såna saker, som att lämna familjen och träffa vännerna på egen hand. Allt för ofta känner jag mig trött och orkeslös hemma. Allt för sällan är det jag som tar initiativ till dessa dejter och allt för ofta glömmer jag bort att orken försvinner bara man tar sig ut.
tisdag 13 juli 2010
De blir bara bättre med åren
Redan när de föds är de underbara men som med vissa viner så får de mer karaktär efter ett antal år. När man är ledig så inser man också hur mycket av det underbara man missar när man jobbar och guldklimpen är på dagis. Eskil tänker så mycket just nu och han funderar över hur allt fungerar och går till. Vissa saker är enkla att svara på andra betydligt svårare. Eller vad säg om -Var kommer vinder ifrån mamma?, eller -Vad finns det i tårna? När jag svarade kött och blod så kom följdfrågan om det var kött som i köttbullar. Vad säger man då? Jag förstår varför folk var mer religösa förr (för visst var de det?). På vissa av frågorna skulle det vara skönt att kunna svara -Därför att Gud blåser på oss, eller något liknande. Men trots att det faktiskt också är lika jobbigt, eller till och med jobbigare, att vara hemma och sköta familjen hela dagarna så önskar jag att denna sommar aldrig ska ta slut. Brorsorna leker tillsammans på gräsmattan då vi sitter kvar och äter klart frukosten, vi picknickar i lekparken och kissar på träd. Vi myser på filtar och pojkarna kan springa in och ut som de vill utan skor och kläder. Kvällarna är långa och vi njuter av vuxentid när de somnat och då solen skiner så gör det inget att klockan inte hunnit bli sju när det är dags att kliva upp på morgnarna.
fredag 9 juli 2010
fredag 25 juni 2010
tisdag 22 juni 2010
lördag 19 juni 2010
fredag 18 juni 2010
Om...
Ibland så skälver det till inom mig och jag börjar fundera på hur saker hade kunnat vara om....
Om jag tagit den vägen, om jag hade åkt dit, om jag hade ringt den personen, om jag hade tagit det jobbet, om jag hade sagt ifrån då, om jag hade slutat med det, om jag hade sagt så, om jag hade stannat där, om jag hade missat det, om jag hade gjort annorlunda.
Men än värre känns tanken hur det hade kunnat vara om inte....
Om inte vi hade träffats, om inte vi åkt på den där resan, om inte jag hade gått på den där festen, om inte han hade kommit efter, om inte jag hade sagt ja, om inte vi hade blivit det och om inte jag gjort allt det jag har gjort.
Vad hade varit då?
torsdag 17 juni 2010
Snåltarm eller bara "rätt ska vara rätt"
Jag har hamnat mitt i ett shoppingrus. Affärerna suger in mig och i deras speglar är allting snyggt och de lovar mig ett bättre liv om jag bara köper de byxorna och den tröjan. HM fångade mig förra veckan och det blev ett par byxor och en liten blus. Inget av de var särskillt dyrt men så här i slutet på månaden så kändes det ändå i plånboken. I går när jag var inne i samma affär så har just mina byxor och min lilla blus satts ner kraftigt på rean. Först blir jag osäker- har jag köpt gammalt mode? Men sen blir jag sur, jag har ju betalat fullt pris. I dag så gjorde jag dock i mina ögon en surtant-grej. Jag tog kläderna och kvittona till butiken och bad att få lämna igen och köpa om sakerna till det rabatterade priset. Jag skämdes som en kalv då kön växte sig lång bakom mig men jag bet ihop. Å jag vann! Över 200 spänn fick jag tillbaka så då fick det bli ett par nya skor också. Det lönar sig att snåla!
tisdag 15 juni 2010
Om att driva företag
Hej och välkommen till företaget Familjen Tinderfjäll!
Så borde det låta på vår telefonsvarare istället för vårt lite glättiga meddelande. Vår adress borde bytas till Familjen Tinderfjäll AB och vi borde få registreras hos Skatteverket som en enskild firma åtminstone.
Att ha familj är som att driva företag, utan de ekonomiska förmånerna med avdragen moms mm och utan möjlighet att dra in storkovan. Förvisso är vårt företag fyllt med kärlek och glädje men just det hör inte till saken nu.
I vårt företag finns det fyra anställda med olika arbestuppgifter, löner och förmåner. Ibland händer det att vi måste ta in extrapersonal och ibland outsourcar vi en del arbetsuppgifter. I vårt företag gäller dock inte arbetstidslagen och MBL. Vi får inte 11 timmars vila och vi har ständigt helg- och nattskift, vi förhandlar inte alltid med de anställda och vi gör inga arbetsmiljökonsekvensanalyser.
Vårt företag sysslar bland annat med renhållning, klädvård, tandvård, sjukvård, köksarbete, trädgårdsarbete, byggnadsvård, logistik, planering, avfallshantering, inköp, ekonomi, konflikthantering, sociala kontakter och till viss del teknisk support. Dessutom har vi personal som jobbar med relationsfrågor och pedagogisk verksamhet.
Tyvärr går vårt företag dåligt ekonomiskt. Vi drar in 2200 kronor i månaden samt en del frivilliga donationer. På grund av detta måste en del av våra anställda ha andra jobb på sidan om. Detta resulterar i att en del av vår verksamhet blir lidande. Vi har funderat på nyanställningar men på grund av vår verksamhets art skulle detta kanppast gynna oss ekonomiskt då en ny medarbetare endast skulle dra in 1404 kronor till verksamheten.
Anledningen till att vårt företag inte gått i konkurs och att våra anställda inte är sjukskrivna på grund av utmattning är KÄRLEK. Kärleken till varandra, vårt liv och våra drömmar gör att vi går med på att bryta mot lagar, strunta i våra rättigheter och blunda för den ekonomiska ekvationen.
Men trots att vår kärlek är stark så hänger vårt livsverk på en skör tråd då det endast är kärleken som håller ihop den.
Det är en skrämmande tanke men samtidigt helt fantastiskt att det ändå finns så många väl fungerande och fantastiska "Familjeföretag" där ute.
Så borde det låta på vår telefonsvarare istället för vårt lite glättiga meddelande. Vår adress borde bytas till Familjen Tinderfjäll AB och vi borde få registreras hos Skatteverket som en enskild firma åtminstone.
Att ha familj är som att driva företag, utan de ekonomiska förmånerna med avdragen moms mm och utan möjlighet att dra in storkovan. Förvisso är vårt företag fyllt med kärlek och glädje men just det hör inte till saken nu.
I vårt företag finns det fyra anställda med olika arbestuppgifter, löner och förmåner. Ibland händer det att vi måste ta in extrapersonal och ibland outsourcar vi en del arbetsuppgifter. I vårt företag gäller dock inte arbetstidslagen och MBL. Vi får inte 11 timmars vila och vi har ständigt helg- och nattskift, vi förhandlar inte alltid med de anställda och vi gör inga arbetsmiljökonsekvensanalyser.
Vårt företag sysslar bland annat med renhållning, klädvård, tandvård, sjukvård, köksarbete, trädgårdsarbete, byggnadsvård, logistik, planering, avfallshantering, inköp, ekonomi, konflikthantering, sociala kontakter och till viss del teknisk support. Dessutom har vi personal som jobbar med relationsfrågor och pedagogisk verksamhet.
Tyvärr går vårt företag dåligt ekonomiskt. Vi drar in 2200 kronor i månaden samt en del frivilliga donationer. På grund av detta måste en del av våra anställda ha andra jobb på sidan om. Detta resulterar i att en del av vår verksamhet blir lidande. Vi har funderat på nyanställningar men på grund av vår verksamhets art skulle detta kanppast gynna oss ekonomiskt då en ny medarbetare endast skulle dra in 1404 kronor till verksamheten.
Anledningen till att vårt företag inte gått i konkurs och att våra anställda inte är sjukskrivna på grund av utmattning är KÄRLEK. Kärleken till varandra, vårt liv och våra drömmar gör att vi går med på att bryta mot lagar, strunta i våra rättigheter och blunda för den ekonomiska ekvationen.
Men trots att vår kärlek är stark så hänger vårt livsverk på en skör tråd då det endast är kärleken som håller ihop den.
Det är en skrämmande tanke men samtidigt helt fantastiskt att det ändå finns så många väl fungerande och fantastiska "Familjeföretag" där ute.
måndag 14 juni 2010
onsdag 2 juni 2010
fredag 28 maj 2010
Är det ok med misstag?
I bland händer det saker som gör att jag tänker, shit, nu kommer sociala. Då man gör något ogenomtänkt eller bara ett mänskligt misstag som går ut över barnen. Så här på rak arm kan jag minnas tre saker.
1. Jag går hem med vagnen med Eskil i och Valdemar i sele på magen. Vi har varit på Konsum och handlat och det blev lite mer än jag tänkt vilket gör att jag inte orkar bära kassen. Jag ställer den i vagnen tillsammans med Eskil med följd att hela vagnen tippar vid en trottoarkant. Eskil och ägg och möjlk trillar ur i en enda röra och två barn gallskriker.
2. Eskil åker stjärtlapp, utan hjälm för den hade jag glömt, och trots att jag står och tittar på så lyckas han åka rätt in i en lyktstolpe
3. Jag cyklar hem från dagis efter morgonens lämning med en tom (Observera verkligen att den var tom) cykelkärra. Har bråttom och genar över en kant. Cylekärran välter. Till detta hör att det hände intill en lekpark full med vakande och aldrig misslyckande mammor som börjar skrika. Jag öppnar cykelkärran för att bevisa för dem att den var tom och kommer med någon kommentar om att jag ju absolut inte kör sådär om barnen skulle ha suttit i.
Var går gränsen? Är det ok att göra bort sig när man har barn eller måste man har förmågan att i alla situationer tänka efter före?
1. Jag går hem med vagnen med Eskil i och Valdemar i sele på magen. Vi har varit på Konsum och handlat och det blev lite mer än jag tänkt vilket gör att jag inte orkar bära kassen. Jag ställer den i vagnen tillsammans med Eskil med följd att hela vagnen tippar vid en trottoarkant. Eskil och ägg och möjlk trillar ur i en enda röra och två barn gallskriker.
2. Eskil åker stjärtlapp, utan hjälm för den hade jag glömt, och trots att jag står och tittar på så lyckas han åka rätt in i en lyktstolpe
3. Jag cyklar hem från dagis efter morgonens lämning med en tom (Observera verkligen att den var tom) cykelkärra. Har bråttom och genar över en kant. Cylekärran välter. Till detta hör att det hände intill en lekpark full med vakande och aldrig misslyckande mammor som börjar skrika. Jag öppnar cykelkärran för att bevisa för dem att den var tom och kommer med någon kommentar om att jag ju absolut inte kör sådär om barnen skulle ha suttit i.
Var går gränsen? Är det ok att göra bort sig när man har barn eller måste man har förmågan att i alla situationer tänka efter före?
tisdag 25 maj 2010
Jobbet gör mig gammal
Forskning har ju visat att de som jobbar skift åldras i förtid och dör tidigare. Jag har hela tiden tänkt att det skulle vara skiftarbetets fel, att det skulle slita på kroppen. Nu vet jag dock vad det är som händer. Man åldras inte fortare av skiftarbete utan det är tiden som går fortare.
I vårt liv finns ingen vardag och det finns igen helg. Det är inte jobb måndag till fredag och sedan helg hemma hos oss utan en tisdag kan vara helgdag och söndagen full av jobb. Ena veckan äter jag frukost med familjen men kommer aldrig hem till middagen, andra så kan jag hämta tidigt på dagis men är inte hemma när de vaknar på morgonen. För makens del så försvinner han helt ur våra liv två dygn i veckan och det kan vara en vardag likväl som en helg.
Detta gör att vi har måndag och fredag hela tiden, veckorna går så fort så vi hinner inte med. Det blir aldrig tristess för det är alltid spännande att se hur den här veckan kommer att bli. Till saken hör också att mitt schema rullar på tre veckor och Andreas på fem.
Då ni andra som vanligt åldras vecka för vecka så känns det som att det har gått två eller ibland till och med tre veckor i mitt liv.
I vårt liv finns ingen vardag och det finns igen helg. Det är inte jobb måndag till fredag och sedan helg hemma hos oss utan en tisdag kan vara helgdag och söndagen full av jobb. Ena veckan äter jag frukost med familjen men kommer aldrig hem till middagen, andra så kan jag hämta tidigt på dagis men är inte hemma när de vaknar på morgonen. För makens del så försvinner han helt ur våra liv två dygn i veckan och det kan vara en vardag likväl som en helg.
Detta gör att vi har måndag och fredag hela tiden, veckorna går så fort så vi hinner inte med. Det blir aldrig tristess för det är alltid spännande att se hur den här veckan kommer att bli. Till saken hör också att mitt schema rullar på tre veckor och Andreas på fem.
Då ni andra som vanligt åldras vecka för vecka så känns det som att det har gått två eller ibland till och med tre veckor i mitt liv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)