Jullov

Redan på G

Näe, det spelar ingen roll hur ofta man säger det men det BLIR verkligen aldrig som man har tänkt sig. Varje dag är en dag med sina överraskningar, bra som dåliga.
Natten mot i går var nog den största på några månader.
JAG FICK VÄRKAR!!!
Hade en konstig oro i kroppen och då E varit magsjuk så tänkte jag mest att det nu var min tur. Jag försökte ändå lägga mig men magen värkte - dock inte hela tiden. Efter ca 2 timmar slog det mig att det kom och gick det onda, regelbundet, med ca 7 minuters mellanrum. Konstigt, det kan väl ändå inte...nä, slog bort tanken både en och två gånger. Efter tre timmars vånda så ringde jag ändå till förlossningen. Jag ville bara att de skulle skratta åt mig och säga att allt var ok. I stället så blev barnmorskan allvarlig och bad mig komma in på en gång. Jag hade väl inte tänkt få barn innan nyår, var hennes kommentar.
Panik!!! Det här fanns verkligen inte i min tankevärld just nu. A jobbade natt så det var bara att ringa dit och be honom komma hem. Väcka svärmor för att komma och passa E och ut på de snöiga vägarna.
Väl där med påsatt CTG så fick vi det svart på vitt. Lillebror hade påbörjat sin resa.
I v 34!!!
Kanske hade han tagit en paus av sig själv men varken vi eller barnmorskan vågade chansa så det blev en spruta med Bricanyl som ska stoppa värkarna. De hade visserligen redan gjort lite effekt men kanske kan jag ändå gå tiden ut.
Värkarna försvann och vi åkte omtumlande hem.

Kanske ska vi börja tänka på att vi ska få en lillebror nu. I allt ståhej med hus och jul har vi inte ägnat knyttet så många tankar. På juldagen ska vi nog sätta ihop sängen...

Förbaskade korvgubbe!

Ibland slarvar jag med lunchen. Jag vill springa ärenden på stan i stället för att äta och då får det bli en korv.
Men nu har han sabbat det för mig. Den där korvgubben som tror att han känner mig. De står så tätt de där gubbarna så det går inte att smita förbi honom heller. Korv är en ganska dålig lunch, speciellt då man är gravid. Att sen äta den på springande fot är ännu värre. När jag ägnar mig åt detta vill jag alltså göra det lite i smyg, det är nästan så att jag förnekar det lite för mig själv. Men den där gubben alltså, han tjoar högt om jag går förbi som om jag var där varje dag och han pratar högt om hur jag mår osv. Jag känner hur folk tittar och säkert tänker de att jag verkligen är en stammis.
Vad ska jag ta mig till, vad vill han mig? Fattar han inte att man inte vill känna korvgubben! Han skulle öka försäljningen avsevärt om han inte låtsades om sina kunder.

Luciafirande

Jag nöp Andreas i armen flera gånger - titta, titta på honom! -Titta på vår Eskil, titta hur han sjunger, titta han står alldeles stilla. Titta!

Gulllebarnet har sjungit luciasånger hela veckan och i dag så stod han där bland alla andra och sjöng. Han sjöng till och med på engelska. Hur det lät vet jag inte för vi stod så långt borta men Eskil trodde att han kunde låten. Min lilla gurka - en stjärngosse!

Kl 04:30

Låtsas vara pigg som en lärka, ta på sig nåt snyggt och sminka sig noggrannt. Alla sover men här på jobbet är det fullt ös. Om några timmar vaknar familjen och jag kan ringa och säga god morgon. Halv elva tackar jag för mig och går hem. Åh vad jag älskar morgonpassen.

No more furu

Furu må vara på väg tillbaka men inte i mitt hem. I helgen blev furutrappan vit och oj vad snyggt det blev.

Vadå 1:a advent

Traditionsenligt så begav vi oss ner på stan i söndags. Hade föreställt mig hur Eskil träffade tomten och fascinerades av alla ljus och lallade med i julsångerna. Men barn bryr sig inte om advent, i alla fall inte om det står en karusell mitt på torget. Så karusell fick det bli. Regnet och slasket gjorde att inte jag heller kom i stämning men tur att guldgossen njöt.