Välkommen jul!

Det är vitt ute.
Massor av härligt ren vít snö.
Granen är klädd.
Klapparna köpta.
I morgon är det storstädning.
På onsdag handlas det mat.
Å på torsdag är vi redo för tomteinvasion.

Bara min?

Hur gör man när man måste lämna dem i från sig? Om bara för ett ynka litet dygn.
Hur överlämnar man ansvaret på någon annan utan att måla upp de värsta av bilder framför sig?
Det går nästan inte men det måste gå. Världen måste bli större än vår familj och vårt hus och vår stad. Andra måste också få njuta av deras närvaro och de måste också få vara med och visa vad som finns där ute.
Det är inte första gången och inte heller den sista men just nu hade jag bara velat att hela familjen skulle vara hemma - och sova i samma säng.

Kommer du tillbaka i natt Obama?

Jag drömde om president Obama i natt. Först blev jag inbjuden till middag i ett större sällskap och sen kom han hem till mig. Vi bodde i vårt gamla hus på Carlshem och satt vid det mörka matrumsbordet i vardagsrummet. Vi satt mitt emot varandra. Han tyckte att jag var bra - och rolig. Han hade kommit för min skull.
Hmm, vad kan detta tänkas betyda?

Lille gris,lille gris...

Lillebror är nu helt fri från magsjukan och det var nu äntligen hans tur att skyddas från det hemska hotet från svinstian.
Tyvärr är det bara att hålla tummarna att ingen med svinis andas på lillen för vaccinet FANNS INTE idag.
Jag hade ändå ringt och kontrollerat men blev stoppad av en sköterska i dörren som beklagade och berättade att de inte fått den utlovade vaccinleveransen idag. Jag frågade ju givetvis om det gick att få tag på någon annan stan men fick svaret att så inte var fallet. Tidigast onsdag nästa vecka , trodde hon.
Men jag blev bedragen - Ålidhem har tydligen vaccin och hade jag bara kollat upp det själv istället för att lita på nån sköterska hade prinsen varit stucken nu. I morgon är det jag som själv söker upp källan till informationen - jag är ju trots allt journalist.

Är det ok att njuta?

Ibland känns det absurt att njuta av livet. Runt omkring oss härjar sorg och sjukdom och det sista man tänker på är kanske det ljuva livet. Men i vår lilla familj går livet på. Barnen gör tokiga saker som gör att vi viker oss dubbla av skratt, maken känns extra fin i sin tröja och jag bara måste stryka på honom när han passerar, och fredagsmyset har nu blivit så inrotat att nästan inget kan få oss att missa det. Att mormor kommer förbi och äter middag och sitter med framför brasan när vi grillar marshmallows förhöjer kvällen än mer. Jag njuter av livet! Å kanske gör jag det extra mycket just nu då farorna känns så nära. Allt det hemska som kan hända som bara händer andra finns numera i min närhet. Jag tänker på er, det ska ni veta, men jag njuter också av det goda som finns i mitt liv.
Hoppas att ni får en skön helg!

Vad skönt att få sakna dem i bland...

...barnen alltså.
Haft barnvakt sen i går eftermiddag och nu sitter jag som på nålar för att få åka och hämta hem dem igen. Oj vad jag ska pussa på dem.

Han går!

För nio månader och tio dagar sedan låg han och spjärnade i min mage. Stark vilja redan då. Tidigt i somras började han krypa - långt innan jag var beredd på att låta honom gå ur min famn. Å nu går han alltså. Inte ett steg först, två steg i morgon, tre efter det. Nej, han GÅR på riktigt. Vänder sig om, går sex steg, ramlar, reser sig upp och går sex till.
Men trots att han nu är på väg från mig på sina vacklande ben har jag konstigt nog alldrig känt mig närmare honom. Det är mig han går till och det är min blick han söker när han är stolt över vad han klarar av. Han är min pojke!

Jag har mått illa i tre dagar. Kräktes den första, åt den andra och sov den tredje. Hela kroppen känns slut, all min energi borta. Jag kan inte skratta åt roliga skämt och tycker inte att barn är gulliga. Jag har torsk i brösten och det ena är så sprucket att blodet och tårarna formligen sprutar var tredje timme, början till stockning i det ena som redan känns ända ner i tårna. Tog ett varmt bad som visserligen lindrade ömmande bröst men illamåendet tilltog.
Vad är det som händer?

Happening på Grisbacka

Från stadsdelens alla hörn samlas alla barnfamiljer. Jättestor brasa men barnen tycker att lekparken är roligast.

Ring mig!

Nu äntligen ska jag få en klädkammare!
Rummen är urplockade och hela familjen bor nu i Eskils lekrum. Väggen är delvis bortriven och allt byggmaterial är inköpt.
Om jag inte var tillräckligt otillgänglig innan så kommer jag definitivt att vara det nu. Bygget står högst upp på listan och varenda lediga minut kommer att spenderas där uppe. Men jag behöver komma ut lite ibland också, känner att jag kommit bort från de social livet lite för mycket.
Så, är du sugen på att hitta på något. Ring mig!

Varför?

Varför bor vi inte i Göteborg? 17 grader varmt, massor av shopping och uteserveringar.

Vårbröllop

Underbar påskhelg i göteborg. Värme, sol och bröllop.

Vett

Vi åker ofta buss, barnen och jag. Andreas har bilen till jobbet, Eskil älskar att åka buss och jag har blivit för lat för att orka lasta tunga vagnen i bilen. Ok, jag kan ju tillägga att jag gör det för miljön också. Men jag måste tyvärr säga att folk som åker buss ofta är helt dumma i huvudet. Det finns två platser för barnvagn men varje gång jag kliver på så sitter det en medelålders tant eller gubbe där som himlar med ögonen då de ser barnvagnen. Men så sitter de kvar! Hallå, ursäkta! De drar in benen och tittar på mig som om jag vore dum om jag inte kan komma förbi med min dubbelvagn, det finns ju ändå 20 cm att röra sig på. Först efter att man talar om för dem att de måste resa på sig gör de det. Men bara för att sätta sig igen när jag är framme och betalar. Jag satt minsann här först ser jag att de tänker. Åter igen måste jag förklara hur det går till. Jag sitter bredvid min barnvagn och mina barn och du tanten hittar dig en annan plats! Vad hände med tiden då en mamma med barnvagn vördades och respekterades? Vad har hänt som gör att tanten fnyser och rynkar på näsan istället för att gulla med barnen?

Kvar med resterna

Jag tycker också att det är roligt att leka med mina barn, att bygga med lego eller åka pulka. Men barn ska äta och slippa bo i en svinstia och någon måste laga maten och någon måste städa. Så när jag vill ha hjälp med något så kan det också vara med dessa saker. Inte komma hit och dra fram saker och fixa så det blir högar med disk för att sen ta med barnen ut och åka pulka och lämna mig inne med resterna.
Snälla påminn mig om detta om jag gör samma misstag när det blir min tur att hjälpa.

För ett tag sen kom nyheten att folk gifter sig på flygplatsen. Jag skrattade och fnös. Vem gör det? Nu vet jag. Min brorsa gifter sig där. I smyg så jag får veta via sms. Glad är jag förstås men lite sur att bli snuvad på festen.

Vill du leka med mig?

Fick en ny kompis idag. Gjorde helt sonika som man gjorde när man var liten. Gick och ringde på och frågade om hon ville leka. Eller jag frågade om hon ville hänga med på en promenad, hon sa ja och det slutade med fika hos oss. Hon har en liten tjej på tre månader och vi hade massor att prata om.
Jag har nämligen känt mig lite ensam på sista tiden. Dagarna är långa och jag bara måste fylla dem med något annat än amning och blöjbyten. Jag klarar inte av att sitta hemma hela dagarna utan bara måste ut på något. Ofta blir det en busstur ner på stan men nu tryter det i kassan så det nöjet måste jag dra ner på. Å bästa vännerna är liksom i ofas så det passar allt mer sällan att ses. Är det inte olika sovtider så är det läggningsrutiner som sätts, amning, sjukdom eller helt enkelt den stora tröttheten som gör att det inte blir av. En promenadvän i grannhuset är alltså precis vad jag behöver och istället för att sitta hemma och bara gnälla så gjorde jag slag i saken! Vem vet i sommar kanske det blir en sitta-i-trädgården-och-dricka-vin-vän?

Mysdag i blåsten

När börjar vi egentligen tycka illa om dåligt väder? Och när blir vädret dåligt?

För barn finns det verkligen inget dåligt väder, ute är underbart även om snön yr och blåsten tar sig in genom jackan.

I helgen tog vi oss ner till älven för lite drillparty för farbror Petter som fyllde år.

Ungarna stortrivdes såklart och även jag så länge som det fanns varm choklad och korv att grilla.

Lillen var också med. Vi ställde helt sonika liggdelen på en pulka och drog de båda gossarna - den större på Bobben.

Har tillverkat ett linne med två hål för brösten så att amma där ner vid älven gick också väldigt bra. Tur var väl det för trots att jag senare började frysa om fötterna så blev det en heldag.

Just nu...

Vår tid

Jag läste nånstans att amning av ett litet barn tar ca 30 timmar i veckan. Nästan ett heltidsjobb alltså. Jag ska tänka på det och skita i att tvätten väntar och att dammsugaren längtar ut ur skrubben. -Jag jobbar faktiskt och jag ska njuta varenda sekund!

Vikten

Trots att jag själv egentligen är emot denna vikthysteri bland gravida och nyblivna mammor så kan jag ändå inte låta bli att glädjas åt att jag 3,5 v efter nedkomst tappat de kilon jag lagt på mig de senaste nio månaderna. 68 stod vågen på igår så nu återstår bara 5 kilo från förra graviditeten. Synd bara att kilona fyller ut rynkorna så bra. Kram kram

Vikten

Trots att jag själv egentligen är emot denna vikthysteri bland gravida och nyblivna mammor så kan jag ändå inte låta bli att glädjas åt att jag 3,5 v efter nedkomst tappat de kilon jag lagt på mig de senaste nio månaderna. 68 stod vågen på igår så nu återstår bara 5 kilo från förra graviditeten. Synd bara att kilona fyller ut rynkorna så bra. Kram kram

Han är pappas pojke nu

Åh, det värker så otroligt i mitt mammahjärta när jag får höra - Nej, pappa läsa saga! -Pappa blåsa såret. -Var pappa då?
Pappa är aldrig dum men jag får höra -Nej, dumma mamma! Tårarna bränner innanför ögonlocken och jag intalar mig att det bara är en period han går igenom. Att det egentligen inte har med mig att göra, att jag inte är sämre eller att pappa inte är bättre. Det bara är så just nu. Men det är svårt. Svårt att vara vuxen och mamma. Svårt att älska så mycket men se sin skatt välja någon annan.
Han är pappas pojke just nu och trots att jag unnar Andreas allt så gör det ont.
Men kanske så är det ändå det bästa för tillfället. Hellre jag ledsen än Eskil för tänk vad han skulle känna om det var mammas pojke. Då jag skulle måsta välja Valdemar framför honom då det var tid för amning och blöjbyten.
Jag får bita ihop och hoppas att han kommer tillbaka.

Vem vet, kanske är detta sista gången man har en bäbis hemma. Jag ska njuta av varenda sekund. Jag ska lukta och pussa och bara titta på honom när han ligger i sprattlande sömn. Jag ska ta in varje grimas han gör när magen jobbar och lägga varenda detalj i hans lilla nyfödda ansikt på minnet.
Jag ska också njuta av att han ligger i vagnen, hans ordlösa kommunikation och att allt han kräver är kärlek och mina bröst.
Jag ska passa på att läsa tidningen, flanera på stan, gå och fika, prata i telefon och vila i soffan.

Två veckor och två dagar...

...har nu gått sedan jag blev mor till två. Två underbara söner som var för sig och tillsammans fyller mig med så mycket känslor att hjärtat nästan brister.
Eskil har tagit livet som storebror med storm. Han har störtkoll på Varldemar och undrar var han är och missar inte en enda gång att säga hej, hejdå eller godnatt till honom liksom till mig och Andreas. På en gång blev han en självklar del av familjen. Eskil vill gärna hålla och krama och vill att Valdemar ska ligga på hans mage när de trittar på Bolibompa. Om Valdemar gråter i bilen brister Eskil ut i sång för att trösta - och Valdemr tystnar. Ja, hjärtat brister av stolthet och ändå har de bara gått två veckor.

Nu är lillebror här!

I morse kom äntligen lillebror till världen. 08.54 tittade han ut. 3480 g och 51 cm lång. Helt annan förlossning än Eskils men allt gick bra och trots overklighetskänslor så mår vi bra.

Man borde vara hemma

Jag vet att jag inte borde klaga, att jag egentligen bor i detland som har den bästa föräldraförsäkringen i hela världen, men ändå.
Jag tycker att det borde vara en självklarhet att inte behöva jobba de sista veckorna inann beräknad förlossning. En normal förlossning startar mellan veckan 37 och 42. Hur den startar vet man inte och det är olika från gång till gång. Att då måsta vara schemalagd och gå till jobbet tar på psyket.
Är det en värk jag känner? Är det förvärkar bara? Jag börjar jobba 04:00, när går gränsen? När ska jag tro att det går elller inte går över. Antingen så ringer jag och väcker, samt jagar iväg någon till jobbet i onödan sådär vid 3-snåret eller så blir det panik när klockan blivit för mycket och då hinner Luleborna inte få några morgonnyheter.

Väl på jobbet så tar det också på krafterna. Tänk om vattnet går när jag sitter på nya kontorsstolen? Vill jag att mina arbetskompisar ska dela det med mig? Vem ropar jag till från toan om vattnet går där?
Ja, det är jobbigt att jobba helt enkelt. Å visst kan jag ta föräldraledigt på bekostnad av min lilla ofödde bebbe men jag vill inte beröva honom på de dagarna och semester har jag inte så det räcker.

Det trycker på nu, nedåt alltså. Om två dagar föddes Eskil vilket innebär att jag kommer att slå mitt gravidrekord. Som det känns nu så kommer den här lilla krabaten att hänga kvar lite längre därinne. Men trots att jag kanske inte är i stånd att klaga, som bara var gravid 37 veckor sist jämfört med de som gått i 42 veckor, så har även detta sina nackdelar. Vid en normal graviditet så förväntar man sig ju inte barn förrän i v 40 och därefter så kommer de oliiiidliga veckorna. För mig börjar detta redan i övermorgon. Tänk om jag då måste gå i 42 veckor, det blir ju 5!!!! veckor mer. Jag dööör.

Julen i bilder

Julaftonsmorgonen inleddes med klappjakt som tomten ordnat under natten. Vad kan det vara han gömt?

En häst!!!

Premiärmiddag i underbara uterummet. Tänk vad omgivningen gör för feststämningen.

Så ett efterlängtat tomtebesök. Trots ett något tvivelaktigt skägg så välkomnades han med öppna armar, han hade ju "ket" med sig.

En bondgård!!!Juldagen spenderades i Bräntisbacken
Så blev det nyår och stort kalas med bland annat tremeningen Noel som gärna räcker ut en hjälpande hand.

17 personer på middag var ingen match i vårt underbara bonusrum.

Barn överallt i alla åldrar. Alla hittade en plats.

Gott nytt år!

Många minnesvärda saker har hänt under 2008 men det största är nog ändå huset som vi älskar.

Upp och ner

Sparven i mammas mage är inte lik sin bror. Det är lustigt egentligen hur de två redan har så olika personligheter.
Eskil var lugn och stillsam och hade på sin höjd hicka. Lillebror är helt vild och galen där inne och verkar inte sova många stunder. Eskil flöt obemärkt omkring medan jag kunde hoppa och studsa precis som vanligt medan kroppen reagerar negativt på brorsan med ständig värk.
Eskil å andra sidan har ju visat både prov på sin vilja och humör här ute så kanske blir det en sömnig och matfrisk en som kommer ut nu.

Men han verkar vela en hel del där inne i magen - verkar inte kunna bestämma sig om det är bra eller dåligt att ligga där och mysa. För två veckor sedan ville han ut medan han nu envist ligger i säte och spjärnar emot.
På onsdag så är det dock bestämt att han ska lägga sig tillrätta vare sig han vill det eller inte. 07:00 är det dags för vändningsförsök nummer 1 och tydligen så lyckas man i 50% av fallen. Håll tummarna då!