Mysdag i blåsten

När börjar vi egentligen tycka illa om dåligt väder? Och när blir vädret dåligt?

För barn finns det verkligen inget dåligt väder, ute är underbart även om snön yr och blåsten tar sig in genom jackan.

I helgen tog vi oss ner till älven för lite drillparty för farbror Petter som fyllde år.

Ungarna stortrivdes såklart och även jag så länge som det fanns varm choklad och korv att grilla.

Lillen var också med. Vi ställde helt sonika liggdelen på en pulka och drog de båda gossarna - den större på Bobben.

Har tillverkat ett linne med två hål för brösten så att amma där ner vid älven gick också väldigt bra. Tur var väl det för trots att jag senare började frysa om fötterna så blev det en heldag.

Just nu...

Vår tid

Jag läste nånstans att amning av ett litet barn tar ca 30 timmar i veckan. Nästan ett heltidsjobb alltså. Jag ska tänka på det och skita i att tvätten väntar och att dammsugaren längtar ut ur skrubben. -Jag jobbar faktiskt och jag ska njuta varenda sekund!

Vikten

Trots att jag själv egentligen är emot denna vikthysteri bland gravida och nyblivna mammor så kan jag ändå inte låta bli att glädjas åt att jag 3,5 v efter nedkomst tappat de kilon jag lagt på mig de senaste nio månaderna. 68 stod vågen på igår så nu återstår bara 5 kilo från förra graviditeten. Synd bara att kilona fyller ut rynkorna så bra. Kram kram

Vikten

Trots att jag själv egentligen är emot denna vikthysteri bland gravida och nyblivna mammor så kan jag ändå inte låta bli att glädjas åt att jag 3,5 v efter nedkomst tappat de kilon jag lagt på mig de senaste nio månaderna. 68 stod vågen på igår så nu återstår bara 5 kilo från förra graviditeten. Synd bara att kilona fyller ut rynkorna så bra. Kram kram

Han är pappas pojke nu

Åh, det värker så otroligt i mitt mammahjärta när jag får höra - Nej, pappa läsa saga! -Pappa blåsa såret. -Var pappa då?
Pappa är aldrig dum men jag får höra -Nej, dumma mamma! Tårarna bränner innanför ögonlocken och jag intalar mig att det bara är en period han går igenom. Att det egentligen inte har med mig att göra, att jag inte är sämre eller att pappa inte är bättre. Det bara är så just nu. Men det är svårt. Svårt att vara vuxen och mamma. Svårt att älska så mycket men se sin skatt välja någon annan.
Han är pappas pojke just nu och trots att jag unnar Andreas allt så gör det ont.
Men kanske så är det ändå det bästa för tillfället. Hellre jag ledsen än Eskil för tänk vad han skulle känna om det var mammas pojke. Då jag skulle måsta välja Valdemar framför honom då det var tid för amning och blöjbyten.
Jag får bita ihop och hoppas att han kommer tillbaka.

Vem vet, kanske är detta sista gången man har en bäbis hemma. Jag ska njuta av varenda sekund. Jag ska lukta och pussa och bara titta på honom när han ligger i sprattlande sömn. Jag ska ta in varje grimas han gör när magen jobbar och lägga varenda detalj i hans lilla nyfödda ansikt på minnet.
Jag ska också njuta av att han ligger i vagnen, hans ordlösa kommunikation och att allt han kräver är kärlek och mina bröst.
Jag ska passa på att läsa tidningen, flanera på stan, gå och fika, prata i telefon och vila i soffan.

Två veckor och två dagar...

...har nu gått sedan jag blev mor till två. Två underbara söner som var för sig och tillsammans fyller mig med så mycket känslor att hjärtat nästan brister.
Eskil har tagit livet som storebror med storm. Han har störtkoll på Varldemar och undrar var han är och missar inte en enda gång att säga hej, hejdå eller godnatt till honom liksom till mig och Andreas. På en gång blev han en självklar del av familjen. Eskil vill gärna hålla och krama och vill att Valdemar ska ligga på hans mage när de trittar på Bolibompa. Om Valdemar gråter i bilen brister Eskil ut i sång för att trösta - och Valdemr tystnar. Ja, hjärtat brister av stolthet och ändå har de bara gått två veckor.