Se upp för dåren...

...som såg årets bästa film i går.
Kan ni gissa?...."Se upp för dårarna - dårarna stängs"
Helt fantastisk film i typisk J&A-stil.
Satt som klistrade igår och förbannade oss själva för att vi inte sett den tidigare eller ens vetat om att den skulle vara bra.
Kanske är det ett tecken på att vi ser lite film eller helt enkelt att vi inte följer med i utbudet nuförtiden.
Jag säger bara - Helena Bergström, gör fler filmer!!!

Vi är helinne!!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article593970.ab

Facebook är ju helt rätt just nu och tack vare vår New York kompis så är även vi med på det senaste. ;-)

Tvingad att bli pappa

Jag har alltid sagt att den som inte skyddar sig får skylla sig själv om det blir ett barn. Det handlar då givetvis om killar, ja tjejer också. Alltså, har man sex med en tjej och inget skydd så MÅSTE man ta risken att det blir ett barn och ta sitt ansvar.
Jag har alltid sagt så.
Men vad det är konstigt med åsiker. Det är så himla lätt att tycka något när man står helt utanför men så drabbar det en själv eller någon i ens närhet och vips så tänker man annorlunda.

En kompis ska nu bli ofrivillg farsa och jag tycker så himla synd om honom. Det är ju min vän som inte alls hade planerat sitt liv såhär. Han är varken mogen för barn och inte ens ett förhållande just nu. Redan innan den lilla knodden är född så vet han ju mer eller mindre att han inte kommer att få ta del av bäbislivet till 100% då han inte är ihop med mamman. Å det dröjer ju innan man kan ha delad vårdnad.

Samtidigt så förstår jag ju också tjejen, med E därhemma så skulle en abort nu vara omöjlig och hon är inte heller purung. Men som mamma så blir det ju annorlunda, -skitjobbigt säkert men hon är gravid och kommer att föda och amma barnet och på så sätt komma nära. Men hur ska han göra? Vad kan han göra?

Han är dock stark och vill verkligen ta sitt ansvar och jag är full av beundran.

(OBS! jag är också skitarg på honom och har skällt ut honom)

Shit, nu måste den ut!

För att förstå hur det verkligen är att föda ett barn så måste man gå igenom det själv sägs det. Kan inte annat än hålla med och nu fins det en annan sak som jag just börjat förstå och jag står inte uuuut.
Satte in ett preventivmedel i min kropp för ett antal månader sen, en sprial med en koppartråd. Detta lilla ankare skulle lösa alla romantiska problem. (Vet inte om det blivit så för lusten har ju inte direkt flödat så...)
Men med på köpet så kom MENSEN och VÄRKEN.
Jag har hittills gått genom livet och ryckt på axlarna åt straffet för Evas synd. Lite blod, vad är väl det, en liten tampong dagtid så är ju problemet glömt. Nattens vågräta ställning hindrar ju dessutom dragningskraften.
Men nu tjejer, nu förstår jag och nu tar jag tillbaka alla himlande ögonkast mot er då ni klagat.
Jag lever nämligen i syndafloden nu, en tampong av största mått står pall i max två timmar. Nätterna, som numera äntligen innehåller lite mer sömn, kantas av byte på mig istället för på E och värken som molar i både mage och rygg gör det nästan outhärdligt att sitta still på jobbet.

Tydligen så är en bieffekt av det lilla ankaret mera BLOD och mera smärta. Visst jag har fött barn och det gjorde ont men att frivilligt utsätta mig för det här var fjärde vecka utan att ens få det positiva på köpet gör jag inte. Så fort E blivit året åker den ut!
Jag tar hellre smällen av 15 års småbarnsskrik än detta.