Nu är lillebror här!

I morse kom äntligen lillebror till världen. 08.54 tittade han ut. 3480 g och 51 cm lång. Helt annan förlossning än Eskils men allt gick bra och trots overklighetskänslor så mår vi bra.

Man borde vara hemma

Jag vet att jag inte borde klaga, att jag egentligen bor i detland som har den bästa föräldraförsäkringen i hela världen, men ändå.
Jag tycker att det borde vara en självklarhet att inte behöva jobba de sista veckorna inann beräknad förlossning. En normal förlossning startar mellan veckan 37 och 42. Hur den startar vet man inte och det är olika från gång till gång. Att då måsta vara schemalagd och gå till jobbet tar på psyket.
Är det en värk jag känner? Är det förvärkar bara? Jag börjar jobba 04:00, när går gränsen? När ska jag tro att det går elller inte går över. Antingen så ringer jag och väcker, samt jagar iväg någon till jobbet i onödan sådär vid 3-snåret eller så blir det panik när klockan blivit för mycket och då hinner Luleborna inte få några morgonnyheter.

Väl på jobbet så tar det också på krafterna. Tänk om vattnet går när jag sitter på nya kontorsstolen? Vill jag att mina arbetskompisar ska dela det med mig? Vem ropar jag till från toan om vattnet går där?
Ja, det är jobbigt att jobba helt enkelt. Å visst kan jag ta föräldraledigt på bekostnad av min lilla ofödde bebbe men jag vill inte beröva honom på de dagarna och semester har jag inte så det räcker.

Det trycker på nu, nedåt alltså. Om två dagar föddes Eskil vilket innebär att jag kommer att slå mitt gravidrekord. Som det känns nu så kommer den här lilla krabaten att hänga kvar lite längre därinne. Men trots att jag kanske inte är i stånd att klaga, som bara var gravid 37 veckor sist jämfört med de som gått i 42 veckor, så har även detta sina nackdelar. Vid en normal graviditet så förväntar man sig ju inte barn förrän i v 40 och därefter så kommer de oliiiidliga veckorna. För mig börjar detta redan i övermorgon. Tänk om jag då måste gå i 42 veckor, det blir ju 5!!!! veckor mer. Jag dööör.

Julen i bilder

Julaftonsmorgonen inleddes med klappjakt som tomten ordnat under natten. Vad kan det vara han gömt?

En häst!!!

Premiärmiddag i underbara uterummet. Tänk vad omgivningen gör för feststämningen.

Så ett efterlängtat tomtebesök. Trots ett något tvivelaktigt skägg så välkomnades han med öppna armar, han hade ju "ket" med sig.

En bondgård!!!Juldagen spenderades i Bräntisbacken
Så blev det nyår och stort kalas med bland annat tremeningen Noel som gärna räcker ut en hjälpande hand.

17 personer på middag var ingen match i vårt underbara bonusrum.

Barn överallt i alla åldrar. Alla hittade en plats.

Gott nytt år!

Många minnesvärda saker har hänt under 2008 men det största är nog ändå huset som vi älskar.

Upp och ner

Sparven i mammas mage är inte lik sin bror. Det är lustigt egentligen hur de två redan har så olika personligheter.
Eskil var lugn och stillsam och hade på sin höjd hicka. Lillebror är helt vild och galen där inne och verkar inte sova många stunder. Eskil flöt obemärkt omkring medan jag kunde hoppa och studsa precis som vanligt medan kroppen reagerar negativt på brorsan med ständig värk.
Eskil å andra sidan har ju visat både prov på sin vilja och humör här ute så kanske blir det en sömnig och matfrisk en som kommer ut nu.

Men han verkar vela en hel del där inne i magen - verkar inte kunna bestämma sig om det är bra eller dåligt att ligga där och mysa. För två veckor sedan ville han ut medan han nu envist ligger i säte och spjärnar emot.
På onsdag så är det dock bestämt att han ska lägga sig tillrätta vare sig han vill det eller inte. 07:00 är det dags för vändningsförsök nummer 1 och tydligen så lyckas man i 50% av fallen. Håll tummarna då!