Jag har ängnat två dagar åt att kopiera alla mina bloggar till ett enda dokument. Insåg försent att min allra första blogg försvunnit och i panik har jag nu kopierat och klistrat in alla mina gamla inlägg.
Det här var första gången som jag har läst igenom allt och det blev tydligt att tiden har gjort sitt. Jag är inte den Jennie som började blogga 2006. Då var jag full av frustration och åsikter och jag hade ett stort behov att göra mig hörd. Graviditeten kom och jag delade vitt och brett med mig av ALLA mina erfarenheter. Såg ingen anledning att linte lägga alla korten på bordet. Genom åren har blogginläggen gått från att vara fulla med personliga reflektioner till att bli enklare, och betydligt glesare, statusuppdateringar.
Jag vet inte om det är jag, tiden, eller något helt annat som gör att jag inte längre känner behov av att offentliggöra mina tankar.
Ibland känns det som att jag inte tänker längre, jag är! Tankarna jag har ägnas mest åt det lilla, familjen.
Kanske är det så att i takt med att både jag och familjen vuxit så har integriteten också gjort det. Å ena sidan tycker jag att det kan vara en bra sak å andra så är det fantastiskt att återuppleva mig själv genom de gamla blogginläggen. Det vore synd att inte kunna göra samma sak om ytterligare fem sex år. Vem är jag då och hur ser jag på mig "nu".
Jag ska fundera över det här och försöka besluta mig för om jag ska fortsätta eller inte.