För ett tag sen kom nyheten att folk gifter sig på flygplatsen. Jag skrattade och fnös. Vem gör det? Nu vet jag. Min brorsa gifter sig där. I smyg så jag får veta via sms. Glad är jag förstås men lite sur att bli snuvad på festen.

Vill du leka med mig?

Fick en ny kompis idag. Gjorde helt sonika som man gjorde när man var liten. Gick och ringde på och frågade om hon ville leka. Eller jag frågade om hon ville hänga med på en promenad, hon sa ja och det slutade med fika hos oss. Hon har en liten tjej på tre månader och vi hade massor att prata om.
Jag har nämligen känt mig lite ensam på sista tiden. Dagarna är långa och jag bara måste fylla dem med något annat än amning och blöjbyten. Jag klarar inte av att sitta hemma hela dagarna utan bara måste ut på något. Ofta blir det en busstur ner på stan men nu tryter det i kassan så det nöjet måste jag dra ner på. Å bästa vännerna är liksom i ofas så det passar allt mer sällan att ses. Är det inte olika sovtider så är det läggningsrutiner som sätts, amning, sjukdom eller helt enkelt den stora tröttheten som gör att det inte blir av. En promenadvän i grannhuset är alltså precis vad jag behöver och istället för att sitta hemma och bara gnälla så gjorde jag slag i saken! Vem vet i sommar kanske det blir en sitta-i-trädgården-och-dricka-vin-vän?