Bloggens framtid?

Satt och läste igenom gamla blogginlägg och insåg att jag är förändrad. Eller E är förändrad i mina ögon. Jag läste om hur jag under de första månaderna var väldigt utlämnande och berättade om hur allt var och hur HAN var. Jag läste och gillade det jag skrivit men inser samtidigt att jag inte kan skriva på det sättet längre. Nu blir allt så mycket ytligare. Det har gått ett år och givetvis så händer det fortfarande massor och jag funderar hela tiden på än det ena än det andra.
Skillnaden är nu att E under året som gått blivit en person. En alldeles egen person med alldeles egna känslor. I början var han en del av mig – han var min och jag kunde utan att fråga berätta vad jag ville om honom – på både gott och ont. Men nu, nu är han en person, en egen person som jag hyser den största respekt för. På samma sätt som jag inte berättar detaljerat om A så kan jag inte längre göra det om E. Jag vill inte sprida alla hans dåliga sidor för det är ju det fantastiska som egentligen är det stora och jag vill inte att någon skulle kunna misstolka och få fel bild av honom. Jag vill värna hans integritet och inte lämna ut honom helt.
Därför kära vänner så har bloggen blivit tråkigare – inte för att det saknas saker att skriva om.

Jag ska däremot ta mig en rejäl funderare på hur jag ska göra framöver. Ska jag fortsätta skriva och i så fall om vad?
Jag ska också erkänna att jag är kluven – jag vill ju samtidigt öppna mig och dryfta mina tankar och problem. Jag vill ju att bloggen ska vara ett ställe där ni kan läsa och känna igen er eller uppröras eller känna medlidande.
Men hur ska jag kunna kombinera?

Snart är det jul igen...

Jag älskar jul och jag älskar klapparna, både att ge och få.
Däremot hatar jag att irra runt på stan och leta något.
Därför brukar jag inför varje jul göra en lista på de saker jag vill köpa. Denna lista kan jag klura på lääänge och sen är det bara det roliga kvar - att handla och inte minst att slå in!

Så här ser listan nu just nu:
Mamma - fina glasunderlägg från Village + ?
Pappa - Eskilkalender + ?
Ulla - Fotoalbum med Eskil
Olle - Eskilkalender
Persa - Såssnipa
Petter - ?
Caroline - Bodybutter i någon ny fräsch lukt
Peder - Hylsnyckelset
Phia - ?
Barnen -
Filippa - tröja med Barbapappa
Eskil - docka, pippitröja, vi ska göra en egen liten spis till hans bokylla, spisgrejjer
Andreas -

En av alla tusen fördelar med att ha barn är att alla vill ha Eskilsaker i julklapp. Både ganska billigt och enkelt - dessutom en högst personlig julklapp. Så det bli ganska mycket av det i år.

Om inte jag

Ibland, eller ganska ofta faktiskt, så undrar jag vad som skulle bli gjort om inte jag gjorde det. I vår familj alltså.
Skulle Eskil så i dagikö?
Skulle Eskil få någon födelsedagspresent?
Skulle A:s föräldrar få det?
Skulle vi julpynta?
Skulle vi göra album?
Visst jag tycker att det är roligt att planera och fixa men det kunde ju vara roligt om någon annan kunde göra det också.
Eller är det kanske så att allt detta är helt onödigt, skulle det fungera i alla fall?

Syjunta

Hittade farmors gamla virknålar i går och efter ett besök av kära vänner så inser jag att jag vill umgås mer.
Veckorna bara går och med fler barn till gänget så lär det inte gå långsammare.
Därför vänner så inbjuder jag till syjunta!
Man behöver ju inte sy/virka/sticka om man inte vill, det går bra att bara komma och vara.
För oss med snålt om tid så behöver man ju heller inte hålla på i all evighet. 1,5-2 timmar varannan vecka räcker. Men det ger oss både en anledning att ses och en anledning att komma ut lite.
Är ni med?

Mitt jobb idag

08:10 Kommer till jobbet och får vänta i foajén, har glömt mitt nyckelkort så jag kommer inte in. Typiskt när man är i tid.

08:30 Loggar in på datorn, kollar mailen och snabbtittar igenom gårdagens program. Hinner kolla några bloggar också.

09:00 Morgonmöte, skäms lite för gårdagens gäst som jag bokat var inte så bra.

09:30 Går ner till redigeringen och ägnar en halvtimme åt att få redigeraren att förstå vad jag vill med mitt nästa inslag. Får ont i huvudet av allt fladdrande med armarna och visionerande.

10:00 Börjar tanka in materialet samtidigt som folk kommer och går i redigeringen med en den ena frågan efter den andra.

10:30 Möte om programproduktion - ganska intressant men inser ganska snart att det nog inte vänder sig till oss som bara har 1,5 månad kvar att jobba i bygget.

12:00 Äter upp andra halvan av pizzan som vi köpte igår. Inte så god och jag svär inombords åt att jag tvingas konversera och inte får läsa min tidning ifred.

13:00 Får ett tips om ett case till ett reportage som måste spelas in nästa vecka. Jag har sökt igenom nästan hela internet utan att lyckas själv så jag slänger mig på luren och ringer till tipset. Hon är superbra och vi ska ses i Stockholm nästa fredag. Hurra!

13:30 Ringer hem och frågar om maken fortfarande är sur - skrek åt honom i natt då han inte lyckades få E att somna om. (Som att det vore hans fel men just då var det det)

13:33 Googlar och letar på alla andra tänkbara sätt efter fler case. Nu letar jag någon vars liv räddades av lottovinsten. Shit vad svårt. Ingen vill ställa upp med namn och bild och ingen verkar heller just ha blivit så mycket lyckligare.
Får tipset av en kollega att han hört talas om någpn med filosofin att man kan tänka sig rik. Tror man att man är rik och lever därefter så bli man också rikare. Jag har trott att jag varit rik så länge att alla mina sparkonton krympt till hälften så jag tror inte på hans teori.

13:50 Letar vidare
14:20 Letar fortfarande
15:00 Svarar i telefon och får lyssna på en arg tittare i 10 minuter.
15:30 Låter bli att svara i telefonen-huvudvärken gör att jag inte orkar lyssna på någons gnäll.
15:35 Börjar titta på klockan och tror att den stannat, kollar mobilen i stället. 1,5 timme tills jag kan gå hem.
15:45 Bloggar lite...
15:55 Måste sluta blogga och leta lite till innan jag går hem.
Är det föresten någon som vet något om någon som gjort något annorlunda för att få en festligare vardag? Kom gärna med tips i så fall.

Mitt ex???

Hallå, har mitt ex bytt namn, blivit VD och jobbar ihop med Linda Skugge?

Hur lik får man egentligen vara - vem är det jag har varit ihop med, egentligen?
Kolla in bilden i detta reportage!

Vår son

Vår son, originally uploaded by jennietinderfjall.

Det märks att E ärvt föräldrarnas intresse för skor. Han "städar" skohyllan minst en gång om dagen!

C - snart kommer vi!

Fick i helgen veta att vi till sommaren kommer att få ett STORT ekonomiskt bidrag från mycket oväntat håll. Pengarna ska användas till en minnesvärd resa och A höll genast med om att det var dags att besöka andra sida jorden. Sommaren är kanske inte bästa årstiden men så fort pengarna är på kontot så bokar vi resan.
Om du fortfarande vill förstås?...

Mera hus

Bild från hemnet.se

Även detta paradis är till salu på Carlslid. Ska köpa en trisslott i dag och blir det vinst så slår vi till.

Vill ha!!!

Bild från hemnet.se

Värsta drömhuset är till salu, mitt inne i stan.

Vi ska kolla men det kommer säkert att bli sååå dyrt.

För liten

Eskil väger för lite!
Ja, att han var liten visste vi ju redan men tydligen så är han FÖR liten. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, det känns som att det är vårt fel - stackarn, nåt vi gör gör att han inte växer. Men vad?
De ringde från barnkliniken och sa att de var oroade över hans viktuppgång. De mäter tydligen i något slags poängsystem där 0 är det normala. När E föddes låg han på -2,5, när han var 6 månader -1,5 men nu ligger han på -3,0!!! Just nu för vi matdagbok där vi väger och mäter mista lilla gram han stoppar i sig, den ska sen en dietist och läkare utvärdera för att se vad som ska göras. De säger att det inte är vårt fel men hur kan det vara någon annans?
Ska det aldrig bara få bli helt normalt så att man bara kan få vara och njuta. Är det vi ska minnas av hans småbarnstid bara oro för än det ena än det andra?

Peppar, peppar

Vet egentligen inte om jag vågar skriva ner det - tänk om det försvinner då jag sätter riktiga ord på det? Men jag gör det ändå för i morse vakande jag för första gången på 1 år och 3 månader utvilad. Jag vet, gossen är ju bara 1 år och 1,5 vecka men de sista gravidmånaderna var inte heller så snälla mot nattsömnen.
Hur som hellst så verkar "metoden" ha fungerat!!!
I går kväll snyftade Eskil i 1,5 minut och sedan somnade han - helt själv!
Vi hörde hur han vaknade till någon gång under natten men efter några sekunder så snarkade han igen. 04:15 var det tomt i magen och han fick välling varpå han slocknade direkt flaskan var tom och jag vakande av min väckarklocka 06:50. Gossen ropade 5 minuter senare och vi skrattade då vi hämtade in honom till vår säng.

Underbara dag!!!

Det känns som tortyr

Nu har vi kommit till den punkt då vi inte orkar längre. Vaknätternas tid måste få ett slut, och det snarast om vi ska komma igenom det tillsammans.
Att kliva upp mellan 5 och 10 gånger per natt och vyssja i ibland 30 minuter gör att man slutar fungera som människa. Humöret, känslorna, glädjen ja, det mesta försvinner i töcknet.
Ens egen säng som förr var så inbjudande av så många anledningar ger nu mest bara ångest för man vet att det är natten som väntar.

I dag började vi gå mot slutet med denna period. Nu ska prinsen sova!!!
5-minutersmetoden, som innebär att man ska låta barnet skrika i 5 minuter innan man går in har hittills inte varit något för oss. Det går emot alla våra principer om att trygghet och närhet är det viktigaste. Barn gråter för att de behöver en och har vi satt dem till världen så ska vi finns där också. Men där vi är just nu ger oss inget annat val. Vi har provat ALLT annat - tro mig! Fortfarande klarar vi inte 5 minuter men 2-3 minuter stod vi ut med.
Efter de första 3 minuterna så kräktes E av ansträngningen men med tårarna brinnande bakom våra ögonlock så höll vi ut. 1 timme tog det!

Hoppas vid gud att det fungerar för det känns sannerligen som tortyr.
Det enda som försvarar det här är att vi blir bättre föräldrar på dagen om vi får sova.

Hello blue skies

I detta plan spenderade jag alltså gårdagen....högt uppe bland molnen.

Bild tagen från Skybirds hemsida

Sån här vill jag...

...också bli!

I går fick jag chans att träffa Sveriges och kanske också världens enda kvinnliga flygformationsgrupp. Jag fick dessutom följa med upp i luften! Flera av tanterna hade börjat flyga efter 50+, för att komma över flygrädsla eller bara som en utmaning på äldre dar.

Jag vill ha den här istället

Provade Fjällrävenjackan och såg inte klok ut. Inte alls så cool som de jag brukar se gå runt på stan. Dessutom så var den ganska kort så man skulle nog frysa om rumpan.

Provade istället denna underbara jacka som satt som skuret och dessutom hade två härliga hand-värmar-fickor. Synd bara att den inte finns i varken blå eller isblå.