Är det ok med misstag?

I bland händer det saker som gör att jag tänker, shit, nu kommer sociala. Då man gör något ogenomtänkt eller bara ett mänskligt misstag som går ut över barnen. Så här på rak arm kan jag minnas tre saker.
1. Jag går hem med vagnen med Eskil i och Valdemar i sele på magen. Vi har varit på Konsum och handlat och det blev lite mer än jag tänkt vilket gör att jag inte orkar bära kassen. Jag ställer den i vagnen tillsammans med Eskil med följd att hela vagnen tippar vid en trottoarkant. Eskil och ägg och möjlk trillar ur i en enda röra och två barn gallskriker.
2. Eskil åker stjärtlapp, utan hjälm för den hade jag glömt, och trots att jag står och tittar på så lyckas han åka rätt in i en lyktstolpe
3. Jag cyklar hem från dagis efter morgonens lämning med en tom (Observera verkligen att den var tom) cykelkärra. Har bråttom och genar över en kant. Cylekärran välter. Till detta hör att det hände intill en lekpark full med vakande och aldrig misslyckande mammor som börjar skrika. Jag öppnar cykelkärran för att bevisa för dem att den var tom och kommer med någon kommentar om att jag ju absolut inte kör sådär om barnen skulle ha suttit i.
Var går gränsen? Är det ok att göra bort sig när man har barn eller måste man har förmågan att i alla situationer tänka efter före?

Jobbet gör mig gammal

Forskning har ju visat att de som jobbar skift åldras i förtid och dör tidigare. Jag har hela tiden tänkt att det skulle vara skiftarbetets fel, att det skulle slita på kroppen. Nu vet jag dock vad det är som händer. Man åldras inte fortare av skiftarbete utan det är tiden som går fortare.
I vårt liv finns ingen vardag och det finns igen helg. Det är inte jobb måndag till fredag och sedan helg hemma hos oss utan en tisdag kan vara helgdag och söndagen full av jobb. Ena veckan äter jag frukost med familjen men kommer aldrig hem till middagen, andra så kan jag hämta tidigt på dagis men är inte hemma när de vaknar på morgonen. För makens del så försvinner han helt ur våra liv två dygn i veckan och det kan vara en vardag likväl som en helg.
Detta gör att vi har måndag och fredag hela tiden, veckorna går så fort så vi hinner inte med. Det blir aldrig tristess för det är alltid spännande att se hur den här veckan kommer att bli. Till saken hör också att mitt schema rullar på tre veckor och Andreas på fem.
Då ni andra som vanligt åldras vecka för vecka så känns det som att det har gått två eller ibland till och med tre veckor i mitt liv.