Samma sak

Förutom att det blir ett barn, och jag vill verkligen betona det så att det inte missförstås, så är det inte mycket som är positivt med att vara gravid andra gången.
Första gången var allt så speciellt, jag var så speciell i andras ögon. De värnade om mig och tänkte hela tiden på vad som fanns inuti min kropp och det den utsatte mig för. Var jag trött var det ok, var humöret dåligt så förstods det och vad kunde de göra för att det skulle kännas bättre för mig.
Glöm det andra gången!
Det finns inte tid att vila och humöret får man helt enkelt bara svälja. Nu är det som att, jaha, du är gravid igen. Jag har ju gjort det förr så nu är det väl bara en liten struntsak som tar sisådär nio månader att ta sig igenom.
Men då ska jag berätta för er att så är det verkligen inte! Det är samma sak.
Jag är minst lika trött, humöret är lika skört om inte ännu mer och det är precis lika jobbigt att gå igenom den kroppsliga förändringen den här gången. Det är lika jobbigt med fulla människor och jag är precis lika röksugen på fest. Tankarna om hur det ska bli och vad som finns i magen är lika många, skillnaden bara är att de inte hinns med på dagtid så de stjäl tid från min dyrbara nattsömn. Nojjorna är inte färre bara nya med skillanden att det känns som att man är mer ensam den här gången. Den här graviditeten är något jag får sköta själv på något sätt.
Men det är väl bara att inse att det är så här det är och kanske ska vara. Det är naturligt att vara gravid och inte något man ska ställas på pedistal för och få fina medaljer.
Jag kanske ska vara glad att det i alla fall var så förra gången.