I bland händer det saker som gör att jag tänker, shit, nu kommer sociala. Då man gör något ogenomtänkt eller bara ett mänskligt misstag som går ut över barnen. Så här på rak arm kan jag minnas tre saker.
1. Jag går hem med vagnen med Eskil i och Valdemar i sele på magen. Vi har varit på Konsum och handlat och det blev lite mer än jag tänkt vilket gör att jag inte orkar bära kassen. Jag ställer den i vagnen tillsammans med Eskil med följd att hela vagnen tippar vid en trottoarkant. Eskil och ägg och möjlk trillar ur i en enda röra och två barn gallskriker.
2. Eskil åker stjärtlapp, utan hjälm för den hade jag glömt, och trots att jag står och tittar på så lyckas han åka rätt in i en lyktstolpe
3. Jag cyklar hem från dagis efter morgonens lämning med en tom (Observera verkligen att den var tom) cykelkärra. Har bråttom och genar över en kant. Cylekärran välter. Till detta hör att det hände intill en lekpark full med vakande och aldrig misslyckande mammor som börjar skrika. Jag öppnar cykelkärran för att bevisa för dem att den var tom och kommer med någon kommentar om att jag ju absolut inte kör sådär om barnen skulle ha suttit i.
Var går gränsen? Är det ok att göra bort sig när man har barn eller måste man har förmågan att i alla situationer tänka efter före?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar