Ibland behövs det så lite. Att bara gå och ta en fika med vänner kan förgylla tillvaron så mycket att man får energi upp till öronen. Jag som normalt somnar framför tv:n vid 21.30 kom nu hem vid den tiden men full med lust att fejja och dona hemma. Sängen fick vänta till närmare midnatt.
Allt för sällan gör jag såna saker, som att lämna familjen och träffa vännerna på egen hand. Allt för ofta känner jag mig trött och orkeslös hemma. Allt för sällan är det jag som tar initiativ till dessa dejter och allt för ofta glömmer jag bort att orken försvinner bara man tar sig ut.
2 kommentarer:
Word up!
Hej Jennie, vad roligt att du också bloggar! Ja nu är vi gamla... Livet som mamma är underbart!
Kul att du visar mycket kort! Jag har ju bara träffat Eskil en gång då vi firade jul ihop för några år sedan, då var han i Arvids ålder tror jag?
Kramar från din kusin
Skicka en kommentar