Jag har varit på presentjakt under lunchen - shit vad svårt. Den blivande femåringen önskar sig "Backugan", "Blay Blade", "Nianjago" mm mm. Allt är fula gubbar som på ett eller annat sätt slåss och fightas. Jag gillar det inte! Jag tycker att leksaker ska vara fina och nyttiga. Lego och klossar är underbart. Ok, Nanjago är Lego men Ninjor. Varför ska de leka med ninjor? Jag försöker inspirera med annat å visst har jag fått med honom på att pyssel är roligt och affären som vi byggt i garderoben är också rolig, ibland. Men när kompisarna är här eller han är där då är det bara det där andra som verkar kul.
Just nu så är jag inne på spåret att helt följa hans önskan, vill han leka med fula gubbar så varför ska jag hindra honom. Hur kan en ninjagubbe skada egentligen?
Ok, kanske får det bli en ful gubbe, en liten i alla fall också en magnetbygsats. Lite av båda.
Hur tänker ni?
1 kommentar:
Man ska ju inte moralisera för mycket över vare sig krigs- eller prinsesslekar sägs det ju. Min man är ett bra exempel, han älskade att leka krig som liten men växte upp och blev den mest fredliga och mest ordningsamma av människor. Det handlar om andra saker än barnens egen lek tror jag. Vad dom ser på film och tv, vilka förhållningsätt man har i det verkliga livet osv. Men jag förstår dina tankar, känner likadant själv många gånger.
Skicka en kommentar