Jag har ängnat två dagar åt att kopiera alla mina bloggar till ett enda dokument. Insåg försent att min allra första blogg försvunnit och i panik har jag nu kopierat och klistrat in alla mina gamla inlägg.
Det här var första gången som jag har läst igenom allt och det blev tydligt att tiden har gjort sitt. Jag är inte den Jennie som började blogga 2006. Då var jag full av frustration och åsikter och jag hade ett stort behov att göra mig hörd. Graviditeten kom och jag delade vitt och brett med mig av ALLA mina erfarenheter. Såg ingen anledning att linte lägga alla korten på bordet. Genom åren har blogginläggen gått från att vara fulla med personliga reflektioner till att bli enklare, och betydligt glesare, statusuppdateringar.
Jag vet inte om det är jag, tiden, eller något helt annat som gör att jag inte längre känner behov av att offentliggöra mina tankar.
Ibland känns det som att jag inte tänker längre, jag är! Tankarna jag har ägnas mest åt det lilla, familjen.
Kanske är det så att i takt med att både jag och familjen vuxit så har integriteten också gjort det. Å ena sidan tycker jag att det kan vara en bra sak å andra så är det fantastiskt att återuppleva mig själv genom de gamla blogginläggen. Det vore synd att inte kunna göra samma sak om ytterligare fem sex år. Vem är jag då och hur ser jag på mig "nu".
Jag ska fundera över det här och försöka besluta mig för om jag ska fortsätta eller inte.
3 kommentarer:
Hej Jennie ;
Jag dras med precis samma tankar som dig gällande bloggandet. Å ena sidan börjar jag känna mig färdig och har senaste tiden varit på väg att stänga ned för gott flera gånger,men alltid hejdat mig. Vet inte vad som gör att ett avslut känns motigt men den tanken utreder jag för närvarande. kanske är det för att man gjort det så länge?
Hej Jennie, jag håller med. Det är svårt att blogga när man hela tiden försöker hålla igen. Småbarnstiden är ju så lika för de flesta och i takt med att barnen växer värnar man om deras integritet. Det är nog så det är. Sen finns ju FB och Twitter på ett annat sätt idag, där man skyltar och gör sig hörd om man skulle känna för det. Själv älskar jag ju att skriva om alla reflektioner och för mig har bloggen blivit det självklara forumet, men jag har en otrolig hatkärlek till det hela. När H börjar skolan tror jag inte jag fortsätter på så sätt som jag gör idag. Vänta och se hur det känns, jag slutade ju men kom tillbaka efter ett år.
Skicka en kommentar