Tvingad att bli pappa

Jag har alltid sagt att den som inte skyddar sig får skylla sig själv om det blir ett barn. Det handlar då givetvis om killar, ja tjejer också. Alltså, har man sex med en tjej och inget skydd så MÅSTE man ta risken att det blir ett barn och ta sitt ansvar.
Jag har alltid sagt så.
Men vad det är konstigt med åsiker. Det är så himla lätt att tycka något när man står helt utanför men så drabbar det en själv eller någon i ens närhet och vips så tänker man annorlunda.

En kompis ska nu bli ofrivillg farsa och jag tycker så himla synd om honom. Det är ju min vän som inte alls hade planerat sitt liv såhär. Han är varken mogen för barn och inte ens ett förhållande just nu. Redan innan den lilla knodden är född så vet han ju mer eller mindre att han inte kommer att få ta del av bäbislivet till 100% då han inte är ihop med mamman. Å det dröjer ju innan man kan ha delad vårdnad.

Samtidigt så förstår jag ju också tjejen, med E därhemma så skulle en abort nu vara omöjlig och hon är inte heller purung. Men som mamma så blir det ju annorlunda, -skitjobbigt säkert men hon är gravid och kommer att föda och amma barnet och på så sätt komma nära. Men hur ska han göra? Vad kan han göra?

Han är dock stark och vill verkligen ta sitt ansvar och jag är full av beundran.

(OBS! jag är också skitarg på honom och har skällt ut honom)