Jag har alltid fått en liten tår i ögat när jag gått förbi dagis och sett små barn i färgglada västar. De känns så stora men ändå små på samma gång. Det har känts avlägset att mitt lilla barn skulle höra till den skaran men nu är det bara att inse att han är en av dem. När jag hämtar på dagis brukar jag gömma mig och spionera en stund bara för att få ta in känslan. Mitt barn, min lilla prins leker med egna kompisar och klarar sig så bra fast vi inte är där. Jag tror nog att vi gjort ett ganska bra jobb.
tisdag 11 november 2008
Älskade sötis
Jag har alltid fått en liten tår i ögat när jag gått förbi dagis och sett små barn i färgglada västar. De känns så stora men ändå små på samma gång. Det har känts avlägset att mitt lilla barn skulle höra till den skaran men nu är det bara att inse att han är en av dem. När jag hämtar på dagis brukar jag gömma mig och spionera en stund bara för att få ta in känslan. Mitt barn, min lilla prins leker med egna kompisar och klarar sig så bra fast vi inte är där. Jag tror nog att vi gjort ett ganska bra jobb.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag känner precis likadant.
Våra stora små frön i sina små västar.
Har Eskil bytt dagis nu? Gick det bra? Det är tomt att se er gamla lägenhet mörk och tom när man kör förbi !
Och vad fort tiden går, ser på räknaren här på din sida...att snart kommer bäbisen. Helt galet!
Ha det så bra.
Jenny
Så söt! Hur är det med magen??
Skicka en kommentar