Åh, det värker så otroligt i mitt mammahjärta när jag får höra - Nej, pappa läsa saga! -Pappa blåsa såret. -Var pappa då?
Pappa är aldrig dum men jag får höra -Nej, dumma mamma! Tårarna bränner innanför ögonlocken och jag intalar mig att det bara är en period han går igenom. Att det egentligen inte har med mig att göra, att jag inte är sämre eller att pappa inte är bättre. Det bara är så just nu. Men det är svårt. Svårt att vara vuxen och mamma. Svårt att älska så mycket men se sin skatt välja någon annan.
Han är pappas pojke just nu och trots att jag unnar Andreas allt så gör det ont.
Men kanske så är det ändå det bästa för tillfället. Hellre jag ledsen än Eskil för tänk vad han skulle känna om det var mammas pojke. Då jag skulle måsta välja Valdemar framför honom då det var tid för amning och blöjbyten.
Jag får bita ihop och hoppas att han kommer tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar