Våra nätter har mer liknat en kickboxningsmatch än en stunds vila och återhämtning den sista tiden. Jag vet inte vad som har hänt men Valle beter sig som om jag vore hans värsta fiende i sömnen och han går till hård attack för att förgöra sitt motstånd – mig. Han börjar med att nästla sig in i vår säng genom uttröttningsmetoden. Han ropar och somnar om ett par gånger till man tröttnar och bär över honom till oss. Väl inne så somnar han till en början gott men när man själv äntligen kommit till ro efter nattens löprundor så börjar striden. Först med en lätt spark, sen en till. För att sen med de mest akrobatiska metoderna vrida sig så att sparkarna riktas mot ansiktet. Vänder jag mig bort så ålar han sig över min kropp för att komma åt. Efter en allt för lång stunds kamp så ger jag slutligen upp och smyger mig ner tillsammans med Eskil i stället.
Jag blir landsförvisad, satt på flykt från min egen säng. När han väl har mig borta så slutar striden och resten av natten fortlöper i lugn och ro – för honom. Själv ligger jag blåslagen på en kant med för lite täcke, undrandes vad jag gör för fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar