Det är konstigt det här med tiden, hur den kan gå så fort.
Hur en liten liten bäbis helt plötsligt är en liten pojke.
Hur han gått ifrån att vara någon man tar hand om till att bli ett sällskap.
I helgen tog jag med min "kompis" på fika. Vi beställde en macka till mamman, yogurt till Eskil och en apelsinjos att dela på. Vi satt länge och fikade och tittade på folk, fnissade åt några och vinkade till andra. Det slutade med att E åt mackan och jag fick yogurten men det var gott i alla fall.
När vi kom hem sjöng vi "Imse Vimse" och E kunde alla rörelserna, sen gick vi och pekade på kaninen och E ropar "iiin".
När klockan närmar sig sju lägger sig Eskil i mitt knä i soffan och börjar dra mig i handen. Han vill gå och lägga sig.
Jag sjunger och när jag är klar så klappar han mig på kinden och vänder sig bort - han vill somna själv lille plutten så det är bara till att ensam bege sig till soffan.
God natt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar