Kommer det någonsin att kännas naturligt att lämna sitt barn på dagis? Att lämna sitt älskade lilla knytte till en instutition. Att förvara dem där medan man själv är på jobbet. För visst är det väl det det handlar om. Förvaring. Visst får barnen ut massor av positivt av att vara på dagis bland andra barn och utbildade pedagoger. Men ändå. Om vi inte så promt skulle ha en massa prylar som ett fint hus och snygga kläder så kanske man hade råd att vara hemma. Om alla hade det så så skulle ju barnen träffa andra barn då också. Då skulle ju föräldrarna hänga med sina 2-3 åringar i lekparkerna hela dagarna.
Just nu gömmer jag mig bakom att det pedagogiska är så viktigt och inget jag själv skulle kunna tillhandahålla. Att han skulle gå miste om mötet med de andra barnen om han vore hemma med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar