För tre år sedan hade jag spytt och dött för den delen också om någon spytt på eller i närheten av mig. Att kräkas har nog varit det mest mest pinsamma jag vet.
Men nu har jag barn. Å mitt barn har nu fått för sig att det är väldigt roligt att bälja i sig dricka så fort han bara kan. Med följden att han spyr rätt ut.
I helgen var vi på dop. Ett jättefint dop med fiiiint fika efteråt. Barnen bjöds på så mycket saft de ville och Eskil drack. Vi försökte hålla koll men han sprang tydligen själv in i köket och fick lite till. Väl sittandes vid bordet där vi inte kände några så spyr han rakt ut. Över bordet, på sig själv och på en något plågad pappa. Eskil skämdes dock inte utan njöt av att få springa runt naken på kalaset.
I går var vi på café. Fint café med klädda soffor. Eskil får en festis och innan vi hinner tänka har han sugit i sig hela, just efter att ha satt i sig en halv chokladboll. Å vad kommer rätt ut??! Japp, bara att börja torka och försöka förklara för alla som tittar som om han vore pestsmittad. -Det är inte magsjuka... Visst att de trodde på oss, jag skulle inte ha gjort det då jag är mer rädd för magsjuka än något annat.
Förra året när han faktiskt var magsjuk spydde han ner hela sig och vagnen inne på MVG.
Men det är så det är nu.
Nu är man förälder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar