Min mage dallrar, låren likaså. Mina överarmar är gropiga och brösten är på tok för stora. Hakan har fått en kompis och skorna klämmer hårt runt vaderna. Det är bara att erkänna och inse fakta. Jag är för stor för min kropp. Till och med näsan känns större. Kanske är jag tjock i någras ögon men så långt tänker jag INTE gå. Det vore ett hån mot de som verkligen ÄR tjocka. Men för stor, det är jag.
Jag känner mig tung i kroppen och enligt vågen så går jag och bär omkring på 7-9 extrakilon. Egentligen så handlar det rent av kanske om 10 men den siffran är känslomässigt svår att hantera. Usch, det är bara för mycket.
Från och med nu så kommer jag att skriva om hur det går att bli av med dessa kilon, för nu ska jag börja. Jag ska försöka vara helt ärlig. För mig själv. Jag har nämligen världens sämsta karaktär och är väldigt duktig på att ljuga för mig själv. Mitt största problem är att jag är en "varannandagare". I går till exempel, så sket jag i hur jag såg ut och tänkte att jag lika gärna kunde njuta av tre Ballerinakakor eftersom att jag ändå aldrig kommer att kunna gå ner de överflödiga kilona. I dag plågas jag av min blotta existens. Att gå förbi en spegel är inte att tänka på och varje minut så känner jag kläderna som stramar på min runda kropp. Idag tänker jag att jag aldrig mer ska smaka en kaka, aldrig mer godis eller glass. Jag tänker cykla till jobbet och gå låånga, raska promenader.
Ja, vi får se hur det går men jag hoppas att i och med att sätta orden på pränt så ska jag sporra mig själv de där obrydda dagarna.
Målet är i alla fall att jag ska gå ner fem kilo. Håll tummarna!
3 kommentarer:
å, vet hur det känns..det är inget kul. Jag längtar redan efter att få ta tag i kroppen, fantiserar m den där känslan av att vara stark och lätt som en fågel!
Önskar dej lycka till. Du klarar det!
Jenny
Åh vännen, jag fattar hur det känns och att det kan verka oöverstigligt, men 10 kg är inte så himla mycket. Herregud du har väl haft annat att tänka på än att tona kroppen;-) Och jag VET utan att ha sett dig sedan i juli att du är skitsnygg och perfekt som du är, men vet också att det inte spelar någon roll vad andra säger utan att det är känslan av att vara obekväm i sin egen kropp som är värst.
Helt oombedd kan jag tipsa om att öka proteinintaget och försöka att skippa kolydrater, rent socker och alkohol 6 av 7 dagar. Har man en dag i veckan som man kan äta det man är sugen på så går allt så mycket lättare. Men GI funkar verkligen, och man mår så himla mycket bättre. Försök tom att låta bli frukt i början eftersom det innehåller mycket socker. Och som du säger är vardagsmotionen guld värd om man inte har så mycket annan tid, många bäckar små...
Hör av dig om du vill ha mer tips;-)
Miss you.
Kram C
Åh Jennie!
Helt rätt att skriva om det, jag tror att det går lättare då, för sig själv så ljuger man bara. Hade också tänkt göra det, även om det känns lite politiskt inkorrekt. Jag är också en varannan-dagare, det är jobbigt...Innan jag läste ditt inlägg tänkte jag beställa en rullkebab till lunch tex... Håller med C om att GI- verkligen funkar OCH promenader minst 30 minuter varje dag.
Inte för att man inte duger som man är, utan för att vara bekväm i det man är.
Vi måste ses snart!! Det känns sickt länge sen. Kram och lycka till
Skicka en kommentar