Allt har vänt och livet är underbart.
I stället för välling har vi nu fått recept på barnsondnäring och peppar peppar Eskil älskar den. Vet inte om det är det men vi har fått en ny unge, det känns helt underbart. Han sitter vid bordet och skrattar, äter nästan en hel blodpuddingskiva, känner hunger och går till sin stol i köket och vill upp, äter gröt till frukost och vill ha mellanmål. Jag är mållös.
I helgen fick vi för första gången känna hur det är att ha en riktig familj vid middagsbordet. Vi skålade och njööööt.
Håll tummarna att det håller i sig.
1 kommentar:
Åh vad glad jag blir för er skull! Vad skönt, förstår att det måste kännas fruktansvärt med en liten kille som inte vill äta... Men var inte du också lite kinkig med maten när du var liten?
Skicka en kommentar