Bloggens framtid?

Satt och läste igenom gamla blogginlägg och insåg att jag är förändrad. Eller E är förändrad i mina ögon. Jag läste om hur jag under de första månaderna var väldigt utlämnande och berättade om hur allt var och hur HAN var. Jag läste och gillade det jag skrivit men inser samtidigt att jag inte kan skriva på det sättet längre. Nu blir allt så mycket ytligare. Det har gått ett år och givetvis så händer det fortfarande massor och jag funderar hela tiden på än det ena än det andra.
Skillnaden är nu att E under året som gått blivit en person. En alldeles egen person med alldeles egna känslor. I början var han en del av mig – han var min och jag kunde utan att fråga berätta vad jag ville om honom – på både gott och ont. Men nu, nu är han en person, en egen person som jag hyser den största respekt för. På samma sätt som jag inte berättar detaljerat om A så kan jag inte längre göra det om E. Jag vill inte sprida alla hans dåliga sidor för det är ju det fantastiska som egentligen är det stora och jag vill inte att någon skulle kunna misstolka och få fel bild av honom. Jag vill värna hans integritet och inte lämna ut honom helt.
Därför kära vänner så har bloggen blivit tråkigare – inte för att det saknas saker att skriva om.

Jag ska däremot ta mig en rejäl funderare på hur jag ska göra framöver. Ska jag fortsätta skriva och i så fall om vad?
Jag ska också erkänna att jag är kluven – jag vill ju samtidigt öppna mig och dryfta mina tankar och problem. Jag vill ju att bloggen ska vara ett ställe där ni kan läsa och känna igen er eller uppröras eller känna medlidande.
Men hur ska jag kunna kombinera?