Ja, det kan verka märkligt men först igår kändes det faktiskt som att jag gick över till andra sidan. Jag deltog nämligen på mitt första föräldramöte. När inbjudan kom så var det så nära att jag ringde och informerade min mamma. Det kändes som att lappen hamnat i fel brevlåda och att det egentligen var hon som borde gå. Jag menar, hon är ju förälder. Men tillslut så tog jag ändå in att det var jag och Andreas som var vårdnadshavare och vi som skulle få information om vår sons dagisverksamhet.
Andreas jobbade i går så jag fick gå själv och oj vad jag kände mig vuxen när jag på kvällstid öppande dagisgrinden och hängde av mig jackan på Eskils lilla krok i hallen. Godag, godag, det är jag som är Eskils mamma. Jag dricker inte kaffe men tackade ja till en kopp ändå för det är ju det föräldrar gör, de dricker kafffe. Inte direkt passande att be om ett glas saft när man sitter där som ett barns målsman.
När mötet var över och jag cyklade hem så kände jag att något hänt. Det var en mognare mamma som trampade genom stan. Jag hade blivit förälder till ett barn, på riktigt.
Fast jag måste nog ändå erkänna att det bästa med hela mötet var att jag var den yngsta föräldern där, i alla fall till utseendet. I hjärtat har jag alltså gått och mognat men jag skulle nog fortfarande platsa i vilket 25-årsgäng som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar