Det finns en sak som man absolut inte ska säga till en nybliven mamma, och kanske inte till någon mamma överhuvudtaget. Alla ni som träffar mammor eller kanske snart själv är det så se upp för frasen "Får jag försöka".
Jag kan lova er att inget får mig att må så dåligt som de orden.
Kanske sägs de i all välmening men det hugger som knivar genom ett mammahjärta att höra dem.
Oftast kommer de när Eskil gråter otröstligt och det är då det är som värst, av flera orsaker:
1. Kanske av hormoner eller lite sömn eller bara av mänsklighet så tolkar jag det som - du verkar inte klara detta så låt mig visa hur det ska gå till.
2. Som nybliven mamma så lär man sig något nytt om sitt barn varje dag, nya knep och nya vanor. Om mitt barn skriker så vill JAG, om jag inte redan kan det, i alla fall lära mig knepet att trösta honom när han gråter på just det här sättet.
3. Kanske vet jag varför mitt barn skriker, kanske vet jag att det handlar om att han är trött men att nya människor och ny omgivning gör det svårt att slappna av. Att någon då kommer och vill "försöka" kanske får honom att tystna men somnar det gör han inte varpå jag får en jobbig nattning då min klimp är övertrött.
4. Eller kanske är det jag som blir stressad av att ha någon som "vill försöka" hängande över axeln så att jag för över det till Eskil som sedan inte kommer till ro.
Att lära känna sitt barn är ibland fruktansvärt knaäckande för självförtroendet och tankar om att man inte räcker till eller duger dyker upp utan att någon annan "behöver hjälpa till". Och jag kan garantera att vill man ha hjälp så ber man om det. Fem minuter med ett skrikande barn brukar räcka för att självmant låta någon annan ta över.
Kanske inser ni att jag varit med om detta nyligen och som vanligt så sa jag inget då och får nu sitta här och koka i efterhand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar