Ett år...

Tänk att ett år kan gå så fort och ändå innehålla så mycket.
Vi kunde nog aldigt i vår vildaste fantasi tro, när vi åt frukost på sängen i vår bröllopssvit, att Eskil redan var på gång.

I går firades det bröllopsdag med middag för familjerna. Det var otroligt trevligt och Eskil sov medan mamma drack vin och Baileys.
Men liksom på nyårsaftnar är även andra årsdagar fyllda av tankar och funderingar på det som varit och det som kommer. För mig blev det lite för mycket vilket resulterade i supergräl. Jag insåg att jag kanske inte alls är redo att börja jobba om två månader som vi sagt, inte när tiden går så här fort i allafall. Men vad gör man när vi lever i ett jämställt samhälle och Andreas längtar efter dagen som jag drömmer mardrömmar om?
Jag har också otroligt svårt att förlika mig med tanken på att jag nästan tycker att det var "bättre förr". När männen jobbade och kvinnorna var hemma. Då hade man inget val och mammorna såg efter sina barn själva. Nu har man inget val åt andra hållet, hur mycket jag än vill vara hemma så får jag inte för pappan vill också.

Det slutade i alla fall i något bra och vi pratade ut och kom fram till att jag kanske ska mjukstarta ännu mer än bara med halvtid så nu lutar det åt att jag de första veckorna bara går till jobbet en dag i veckan.

(Tack Helén för att du tog dig tid att lyssna och ge mig råd)