Jo, jag är verkligen en riktig "biatch". Jag har svårt att glädja mig åt andra och tänker mest på mig själv.
Ok då, inte hela tiden, men särskillt när jag har "vissa personer" omkring mig. Några av er kanske kan gissa vilka jag pratar om.
Jag tycker till exempel att det kan vara kul att bara få ut godbitarna ur Eskil ibland. Då kan det med andra ord vara skönt ifall besöket lagar mat eller fixar fika medan jag får njuta av kvällsbadet eller fotmassagen. Men istället så hamnar jag med disken och tvätten och får en grinig och övertrött pojke i famnen när det är matdags.
Vad hände med "åh då ska jag komma och städa hos er" och "när du vilar så kan ju jag åka och handla".
Näe, det var takterna när jag var gravid och klimpen låg i magen, nu när han är här så är det som om jag inte fanns längre och det som skulle göras för min skull är helt bortglömt. Nu får man knappt ett hej en gång innan man bara ser baken av besöket som står på alla fyra på golvet och utbrister "ahhh" "åhhh vad stooor han har blivit".
I know, det låter helt sjukt men som sagt, jag är en bitch!
3 kommentarer:
Oh no bitch...I know what you mean. Dom är så väldigt besvärliga dom där man bara ser ryggtavlan på..grr..
...som Janne A brukar säga: "Anger is a gift" - om du nu är en bitch så måste du lära dig att sätta gränser! Om du inte får hjälp, BE om det! Dom där människorna kanske har glömt vad de lovade, och då är det bra att påminna... Eller kör lite reverse psychology och berätta stories om hur andra nyblivna mammor du känner får hjälp av sina nära... Miss you darling, tåkigt att vi inte hann ses eller prata innan jag åkte:-( Jag känner mig ganske lost just nu, ska bli skönt att komma till Sydney och träffa A så att jag blir found igen... Är apnervös, hoppas att detta är rätt nu... Kram!
Min syster kände samma sak. Så det är nog så det är. Man glömde av henne och ville bara vara med gullungen. Men nu har jag börjat fatta att hon kanske också behöver lite uppmärksamhet... Ta det som att din son är oemotståndlig!
Kram K
Skicka en kommentar